Mank (2020)
"Mank kommer få flera Oscarsnomineringar"
David Finchers "Mank" berättar om hur manusförfattaren Herman J. Mankievicz skrev "Citizen Kane", ett av filmhistoriens stora mästerverk. På många sätt är filmen lysande och handlingen är som gjuten för alla cineaster där ute. Frågan är dock om den kommer uppskattas lika mycket av de inte redan insatta.
I "Mank" får vi följa Herman J. Mankieviczs (Gary Oldman) process med att färdigställa manuset till Citizen Kane år 1940. När vi möter honom har han precis brutit benet samtidigt som han kämpar med svåra alkoholproblem. Därför har hans arbetsgivare Orson Welles (Tom Burke) – mannen som regisserade, producerade och spelade huvudrollen i just Citizen Kane – kört ut honom till ett hus mitt i den amerikanska öknen, där han både kan få rehabilitera sig och arbeta ostört. I takt med att Mankievicz skriver blickar han tillbaka på sina erfarenheter i Hollywood, och på de elitpersoner inom branschen som format den historia han nu ska berätta.
MER LÄSNING: ALLA Orson Welles filmer rankade!
Det har sagts förr men det tåls att sägas igen: David Fincher är en av de skickligaste regissörerna vi har. Tillsammans med Christopher Nolan och möjligen Bong Joon-Hoo (Parasit) levererar Fincher alltid regi i toppklass, oavsett vad han tar sig an. Och som produktion är Mank fulländad. Filmens svartvita foto, den välvalda musiken och produktionsdesignen gör att tittaren sömnlöst transporteras till 30-talets Hollywood. Tillsammans med Finchers förmåga att bygga upp scener, som får tillsynes triviala händelser att framstå som livsviktiga, bidrar detta till att skapa en känsla av ren klass som få filmskapare lyckas med. Det finns gott om regissörer som tar hantverket för givet, men inte Fincher.
Gary Oldman kommer att Oscarnomineras.
Filmens manus är skrivet av den sedan länge avlidne Jack Fincher, alltså Davids pappa. För oss cineaster, som älskar Citizen Kane, är Mank en historia som vi väntat på länge. Filmen tar oss in i Hollywoods förbjudna rum. Rum som vi i verkligheten bara kan drömma om att nå. Men det är också en berättelse full av smutsig korruption och maktlystna människor som gör allt för pengar. Manuset är rakt igenom sylvasst och karaktärerna levandegörs med bravur av samtliga inblandade. Allra bäst är, som vanligt, Gary Oldman, den här gången i en ovanligt nedtonad roll. Under en briljant middagsscen mot slutet får han dock spela ut fullständigt, en scen som borde ligga till grund för en Oscarsnominering.
Mank kommer rättvist att få fler nomineringar på Oscarsgalan, bland annat för bästa film, manus och regi. Dock är det viktigt att poängtera att filmen inte är för alla, och det är också det som är dess enda svaghet. Jag misstänker att de som inte har koll på Citizen Kane, och än mindre på historien bakom filmen, kommer att vara svårflörtade. Krocken mellan makt och konstnärliga ambitioner är visserligen allmängiltiga teman, men samtidigt gör Fincher väldigt lite för att förenkla för dem utan förkunskap i ämnet. Speciellt med tanke på alla de historiska Hollywood-personer som ständigt flimrar förbi.
Trots att Mank är Finchers minst lättillgängliga film är den också ett mästarprov i filmskapande. Filmen är ett måste för alla som älskar populärkultur, filmhistoria och som uppskattar när film görs utan att en enda detalj är slumpmässigt utvald. Samtidigt tror jag också att många Netflix-användare kommer att vilja spendera sin lördagskväll med något mer lättuggat i soffan.