Man vs. Bee (säsong 1)
Fånigt, frustrerande och väldigt charmigt.
Rowan Atkinson är tillbaka i en ny roll, präglad av den fysiska komik han är känd för, när han över nio lättuggade avsnitt tar upp kampen mot ett ensamt bi.
"Man vs. Bee" är Netflix nya originalserie med Rowan Atkinson i huvudrollen, bestående av nio avsnitt som alla är drygt 10 minuter långa. Handlingen i serien är egentligen ganska väl sammanfattad av titeln. Det här är precis vad det låter som – en komediserie om en man mot ett bi.
Trevor (Atkinson) har efter en och annan motgång lyckats få ett nytt jobb som professionell husvakt. Hans första uppdrag på det nya jobbet är att bo i en flådig och toppmodern villa med ovärderliga konstskatter, värda miljoner, utplacerade i varje hörn, under tiden som ägarna är på semester.
De dyrbara klenoderna är tillsammans med Trevors klumpiga natur ett recept för katastrof, och när ett envist litet bi tar sig in i hemmet är det bara en tidsfråga innan den första olyckan inträffar.
Serien är med sina korta avsnitt perfekt att beta av lite här och där, när du har några minuter över. Man vs. Bee är ingen skrattfest fest, men den är en precis lagom underhållande och uppfriskande liten serie för dig som vill ha något charmigt och lättsmält.
Patetiskt och frustrerande (men bara till en början)
David mot Goliat, Thomas Edison mot Nikola Tesla, Muhammad Ali mot Joe Frazier. De historiska rivaliteterna är många. Trevor mot biet? Njae, det här är väl knappast en dust som kommer skriva in sig historieböckerna, men det är trots allt en underhållande liten kamp.
Åtminstone när du väl köpt premissen några avsnitt in i serien.
Till en början kan Man vs. Bee upplevas som extremt frustrerande. Trevor är på många sätt en hopplöst inkapabel man med en förmåga att snöa in på helt fel detaljer. Han upplevs kort och gott som en dum individ, och inte sådär charmigt dum (som typ en Kevin från The Office), utan dum på ett sätt som resulterar i drastiska konsekvenser för både honom själv och dem han älskar.
Alla gör vi något riktigt puckat då och då, men medan de flesta av oss tar ett steg tillbaka i de stunderna och funderar över vad f*n vi sysslar med, så fattar Trevor istället nya idiotbeslut, gång på gång. Inledningsvis kunde jag inte låta bli att tycka att Trevor är omotiverat patetisk, men jag väl accepterade honom för den han är, så blev det lättare att hänga med på resan genom de korta avsnitten.
Omfamnar du Trevors klumpighet och fallenhet för att misslyckas så blir det nästan en sport att försöka lista ut vad som ska gå fel härnäst i hans jakt på biet. Det är nästan så att man börjar se fram emot hur den ena olyckan efter den andra eskalerar till en katastrof av oförklarliga proportioner.
Har du som mig lite svårt att köpa förutsättningarna i början, rekommenderar jag dig att härda ut något avsnitt (det orkar du, de är så pass korta), för när serien väl ska sammanfattas ser jag tillbaka på den med värme. Man vs. Bee utvecklar sig till en charmig liten berättelse om mänskligt haveri till följd av ett trivialt störningsmoment. Vägen till den slutgiltiga förödelsen är dessutom konstruerad med en stor kreativitet och lekfullhet.
För att vara något så fånigt som en serie om en människa som slåss mot ett bli, är det här en förvånansvärt engagerande berättelse.
Jag tänker undvika den egentligen oundvikliga jämförelsen med "Mr. Bean". Trots att även "Man vs. Bee" huvudsakligen består av dialogfri och fysisk komedi, så vet jag inte om en utförligare jämförelse gör någon nytta. "Man vs. Bee" är ett mycket modernare koncept, med mer subtil slapstick, som förtjänar att stå på sina egna ben.
"Man vs. Bee" har premiär på Netflix den 24 juni.