Maid (säsong 1)

Den nya Netflix-serien Maid är inspirerad av författaren Stephanie Lands bok Maid: Hard Work, Low Pay, and a Mother’s Will to Survive, vilket är en titel som beskriver precis vad vi får se under den första säsongen av tv-serien. Land har hyllats för sin bok som berättade om hennes egna erfarenheter som extremt hårt arbetande hembiträde, samtidigt som hon ändå var beroende av olika bidragssystem för att inte tvingas bo på gatan med sin dotter.

I Maid, som skapats av Molly Smith Metzler (Shameless), får vi följa den unga mamman Alex (Margaret Qualley) som bor tillsammans med sin pojkvän Sean. Redan i inledningen av det första avsnittet får vi däremot se hur Alex smyger ut ur huset tillsammans med sin dotter under natten, efter att Sean slagit ett hål i väggen på fyllan — eftersom disken inte var fixad när han kom hem. En händelse som inte verkar ha varit den första av sitt slag (bokstavligt talat).

Plötsligt ensamstående med sin dotter och bara några få dollar på fickan, utan egen inkomst eller någonstans att bo, börjar Alex otroligt kämpiga resa genom ett system som redan tycks vara designat för att få henne att misslyckas. Men längs med vägen får vi tittare även ta del av flera ljuspunkter, som den gemenskap hon hittar på den hemliga adress som andra kvinnor också flytt till med sina barn.

Rätt sida på gränsen av överspel

I grunden är Maid däremot en historia om en mamma som är villig att utsatta sig själv för extremt hårt arbete, med nästan lika extremt liten avkastning, för att få till ett bättre liv för sin dotter. Här blottas även effektivt myten om att fattiga är lata och bara borde anstränga sig lite mer, så kommer det alltid att gå att ta sig ut ur sin ”situation”. Nu är jag inte själv någon expert på hur olikheterna ser ut mellan exempelvis Sverige och USA, men enligt vad vi får se i serien så råder det inte längre någon tvekan om att man slagit hål på den myten med råge (enligt hur det fungerar i USA) här under den första säsongen.

Om man skulle jämföra tonen i Maid med andra serier och filmer så finns det likheter med exempelvis Shameless, Nomadland och Jakten på lycka. Margaret Qualley, vars skådespel jag själv föll redan under The Leftovers, gör utan tvekan sin karriärs starkaste insats hittills… och hon bär säsongen på sina axlar. Andie MacDowell spelar Alex bipolära mamma i en roll som troligtvis kommer att dela tittarna i olika läger, då det ofta gränsar till överspel — men enligt mitt eget tycke håller sig på rätt sida.

Netflix och skaparna bakom Maid har valt att göra serien till en dramaserie, vilket givetvis inte förvånar någon, men säljer även in den som en komedi. Vi får exempelvis i realtid ofta se hur mycket pengar Alex har kvar uppe i hörnet på skärmen och hur det hela tiden tickar ned mot noll, vilket ibland tog mig personligen ut ur ”upplevelsen”… men troligtvis kommer att göra det möjligt för fler potentiella tittare att faktiskt orka spendera tio timmar i en i övrigt väldigt mörk värld.

Maid finns nu att streama på Netflix. Se också vår lista över årets bästa Netflix-serier!