Love, Death & Robots (säsong 2)
Nya ”Love, Death & Robots” är kort men välgjord.
Den första säsongen av David Finchers och Tim Millers antologiserie ”Love, Death & Robots” stoltserade med 18 fristående avsnitt, när vi nu får ta del av fortsättningen bjuds vi på endast 8 nya historier.
MER LÄSNING:
Recension – Love, Death & Robots (säsong 1)
Till att börja med råder det absolut ingen tvekan om att alla som uppskattade den första säsongen av Love, Death & Robots, även kommer att gilla fortsättningen. De fristående avsnitten är fortfarande av minst lika hög kvalitet, möjligtvis till och med snäppet snyggare när det kommer till själva animeringsbitarna.
Precis som under den första säsongen så är varje avsnitt helt fristående både när det kommer till handlingen och hur man animerat det. Den största skillnaden mellan de två säsongerna är egentligen faktumet att den nya säsongen endast består av åtta nya avsnitt, med en sammanlagds speltid på cirka 92 minuter. Det inkluderar dessutom även alla åtta avsnitts eftertexter, vilka dessutom klipps bort om du låter Netflix själv sätta igång det följande avsnittet automatiskt.
Det kan med andra ord bli en och annan besviken tittare, som förväntat sig en lika packad säsong som den första. Med tanke på att Netflix bekräftat att vi kommer att få en tredje säsong redan 2022, så hade troligtvis det vi nu kommer att kalla den tredje säsongen ett gäng avsnitt som lika gärna hade kunnat vara en del av den andra... men att vi då hade fått vänta ännu längre på de nya avsnitten. Så, om du nu känner dig lite besviken så kan du åtminstone trösta dig med att vi har något att se fram emot redan nästa år.
Handlingsmässigt så lyder alla avsnitten mer eller mindre under regeln att antingen kärlek, ond bråd död eller robotar kommer att dyka upp i det. Det julaftonsinspirerade avsnittet All Through the House och tågavsnittet The Tall Grass, byter däremot ut robotarna mot ”monster” istället. Det senare av dessa två är troligtvis det jag gillade minst medan det andra bjöd på en rolig tagning av varför det är viktigt att vara snäll innan jul.
Avsnitten Snow in the Desert och Life Hutch är två exempel på avsnitt som är farligt nära ”uncanny valley”-fenomenet, där det första mer ser ut som ett riktigt snyggt tv-spel medan det andra har Michael B. Jordan i huvudrollen och faktiskt lyckas riktigt bra på alla fronter. Ice står för den mest annorlunda typen av animering, men är verkligen ultrasnyggt i varje liten sekvens... även fast handlingen i sig inte ger oss så mycket mer än en möjlighet att vara så snygg att titta på som möjligt. Avsnitten Automated Customer Service är säsongens ”komedi”-avsnitt medan The Drowned Giant är grubblar-avsnittet, båda lyckas med vad de försöker åstadkomma... men försvinner in lite i mängden.
Mitt personliga favoritavsnitt ur den nya säsongen är däremot utan tvekan Pop Squad, ett avsnitt som utspelar sig i en värld där mänskligheten kommit på hur vi kan leva hur länge som helst. Och på grund av detta tvingats göra det olagligt att skaffa barn, då resurserna inte skulle räcka till. Vi följer en polis som letar upp folk som brutit mot den lagen... tankeväckande, bra och riktigt snyggt animerat. Jag ser definitivt fram emot den tredje säsongen nästa år.