Recension: La Palma (säsong 1) – bitvis spännande norskt katastrofdrama

"La Palma" utspelar sig i huvudsak på ön med samma namn som är ett populärt resmål för många skandinaver, särskilt under vinterhalvåret. Här får vi följa den norska hydrologen Marie (Thea Sofie Loch Næss) som misstänker att ön kommer få ett vulkanutbrott, vilket kan leda till att en del av berget rasar ner i vattnet och skapar en dödlig tsunami.

Samtidigt får vi även följa det norska paret Fredrik (Anders Baasmo) och Jennifer (Ingrid Bolsø Berdal) och deras barn, Sara (Alma Günther) och Tobias (Bernard Storm Lager), som tänker fira jul på ön.

Jepp, de klämmer in jul lite på ett hörn, men efter vi har fått se en julgran blir det ingen glögg, julklappar eller ens berättelser om det lilla Jesus-barnet.

Segstartat

Katastroffilmer är oftast löjligt klyschiga. La Palma är en miniserie, men fortfarande väldigt klyschig. Huvudkaraktären har en jobbig brorsa (Amund Harboe) medan det norska parets äktenskap krisar på grund av att kvinnan har börjat ”upptäcka” sig själv medan mannen är lite tråkig. Dottern Sara går och bär på en hemlighet som tynger ner henne. De har till och med gett den lilla pojken en funktionsvariation (han är på autismspektrat).

Skandinaviska skådespelare skiljer sig markant från amerikanska i det att de måste vara genuint intresserade av yrket, eftersom det är svårt att tjäna pengar på det i våra små länder. Skådespelarnas starka insatser gör att La Palma faktiskt kommer ganska långt på sina klyschor. Det är dessutom gjort på ett typiskt skandinaviskt sätt, utan en massa onödigt melodrama (lite melodrama blir det, så klart).

Nu menar jag inte att La Palma kommer hur långt som helst på skådespelarna. Klyschor är alltid tröttsamma. Dessutom lägger de alldeles för mycket tid på sidokonflikterna. La Palma är en miniserie på fyra avsnitt och det dröjer till slutet av andra avsnittet innan något spännande händer. Sedan återvänder vi till klyschorna ett tag igen.

Det största problemet med "La Palma" är det sega tempot. Roland Emmerich, som har regisserat katastroffilmerna Independence Day, The Day After Tomorrow och 2012, hade redan hunnit ta kål på den där snälla grannen, galningen i öknen och en handfull fiskare innan den norska familjen ens hade hunnit upp ur poolen.

Spännande och snyggt

Därmed inte sagt att "La Palma" inte är spännande. Det blir ordentligt spännande när serien väl kommer igång, när alla måste försöka rädda livhanken och samtidigt hålla ihop, vilket är lättare sagt än gjort. Ironiskt nog är det Thorbjørn Harr, en av få skådespelare som inte ens är på La Palma, som gör mest för att höja spänningen i rollen som Jens, som har en ledande position på Norges katastrofledning.

"La Palma" är dessutom en förbaskat snygg serie. De vackra miljöerna målas upp med stora svepande penseldrag och specialeffekterna känns in i benmärgen.

När de väl kommer, vill säga. Den stora frågan ni måste ställa er innan ni börjar kolla på La Palma är om det är värt att ta sig igenom två timmar klyschor innan något spännande händer.

Med facit i handen vet jag inte om jag hade känt för det.

"La Palma" finns nu att streama på Netflix.