Recension: Kill Boksoon (2023)
Samma gamla actionhistoria eller något mer komplext än så?
Lönnmord, svek, familjedrama och en nervkittlande uppgörelse. Netflix släpper nu sin nyproducerade actionfilm "Kill Boksoon" där vi följer mamman Boksoon som har ett ovanligare jobb än de flesta.
Kill Boksoon är inte din typiska explosioner- och hoppa ur flygplan-action. Istället får vi en historia om moderskap, etik och uppgörelse. Den är underhållande i sina klyschiga one-liners och blodiga knivslagsmål men uppfriskande i sina kontraster, tillbakablickar och "what if"-scenarion. Filmen lyckas därför behålla min uppmärksamhet under hela speltiden. Stundvis överraskar den också genom att ta sig an tyngre ämnen som jag inte förväntade mig när jag tryckte på play.
Balansen mellan kärleksfull mamma och iskall mördare
Kill Boksoon, som vår protagonist heter, är en ensamstående mamma som sedan 17-årsåldern arbetat i lönnmördarbranschen efter att hon rekryterats när sin egen far mördades. Hennes förflutna förklarar kanske det stundvis kalla skådespelet för när vi ser henne i sitt arbete bevittnar vi en kalkylerande och härdad Boksoon. Det är i scenerna med dottern som hennes fasad spricker. Boksoon är mån om att skydda dottern Jaeyoung (Kim Si-a) från det hon själv upplevt och som hon formats till. Men mellan dem växer spänningarna och halvsanningarna.
De mest imponerande skådespelarinsatserna från Jeon Do-yeon (Boksoon) är just i scenerna med dottern för det är där hon plockar fram sin sårbarhet. När Boksoon väl är på jobbet är hon allt annat än sårbar – där är hon oslagbar och lyckas fälla flera vuxna män på egen hand utan större skador. Det är eggande och får mig direkt att dra kopplingar till Quentin Tarantinos Kill Bill, som exempelvis den ikoniska scenen där “The Bride” på egen hand besegrar en armé av yakuza med ett samurajsvärd.
En sällsynt skildring av homosexualitet
Ett överraskande och betydande steg filmen valde att ta är att göra Kill Boksoons dotter lesbisk. Trots att homosexualitet inte är olagligt i Sydkorea finns det fortfarande många motståndare till att göra det socialt accepterat. Att filmen skildrar Boksoons dotter Jaeyoung romans med sin klasskamrat är stort i mina ögon och det var verkligen ingenting som jag förväntade mig.
Filmen hanterar även "komma ut"-processen på ett relativt realistiskt sätt. Boksoon vet först inte hur hon ska bemöta dotterns homosexualitet och dottern uttrycker att hennes reaktion är anledningen till varför hon inte ville komma ut från första början. I en svensk film hade jag inte höjt på ögonbrynen åt att en karaktär är gay men i en Sydkoreansk film? Det är beundransvärt.
Icke-revolutionerande men uppfriskande
Återigen drar jag kopplingar till Tarantinos Kill Bill i filmens klimax där gamla händelser och känslor kommer till ytan. Filmen varierade i spänningsfaktor, men under de sista 20 minuterna hade den min fulla uppmärksamhet och jag kände mig investerad i uppgörelsen mellan Boksoon och hennes motståndare. Här utnyttjas Boksoons uträknande sinne på ett skickligt sätt i det visuella berättandet och jag älskade varje sekund.
Kill Boksoon är kanske inte revolutionerande i actiongenren men det är alltid uppfriskande med en kvinnlig actionhjälte som kaxigt kan eliminera någon kvickt för att hon har bråttom till affären. Filmen har sina stunder där jag suckade åt klyschorna, men i det stora hela är Kill Boksoon en underhållande upplevelse.