Kadaver (2020)
Att äta eller ätas, det är frågan.
I Netflix norska skräckfilm "Kadaver" bjuds vi in till en storslagen teaterföreställning på ett pampigt hotell – med den dystra postapokalypsen precis utanför dörren. Det är förutsägbart och kommer aldrig riktigt igång, hur hänförande och lovande premissen än är.
”There ain’t no such thing as a free lunch”.
I en becksvart, postapokalyptisk framtid har en kärnkraftsolycka lämnat överlevarna utom hopp – och mat. Leonora (Gitte Witt) stapplar runt på de norska, en gång vackra, vägarna och hennes lilla familj börjar få det riktigt knapert när det mer än sinar i skafferiet. En teaterföreställning med tillhörande festmåltid, lockar den udda mannen i hatt på gatan med.
Byns hotell verkar vara nämnvärt opåverkat av omgivningens dystra uppsyn. Innanför de tunga dörrarna tornar en sammetsbeklädd och gnistrande balsal sig fram, fylld med bubblande dryck och saftiga stekar. Det kommer inte vara en vanlig scenföreställning, menar hotelldirektören medan han räcker över de guldiga maskerna till sina gäster, allt som sker, överallt, är bara teater.
I år fick vi hör och häpna en svensk skräckfilm på repertoaren, och lillebror Norge ville väl inte vara sämre och slängde upp en på Netflix. Skämt åsido – projekten är härligt olika varandra, som natt och dag. Kadaver är miltals ifrån Andra sidans mörka vindsvåning, då den snarare skapar obehag med elegant musik och konstnärliga miljöer som vi i våra sinnen vill betrakta som vackra. Samtidigt så hade det snälla obehaget fått ur sig mer hetta från sina frustrerade apokalypsöverlevare. En klar majoritet av filmen går till att gå runt i hotellets rum och leta efter olika personer. Idéen måste ha varit att göra platsen till psykedeliskt snurrig, men den fallerar dessvärre i att stundtals bli långtråkig.
MER LÄSNING:
I regissörsstolen sitter Jarand Herdal, en ung norsk regitalang, blott 23 år gammal (!). En visuell berättare som med Everywhen (2013) blev den yngsta biofilmsregissören i Norge, då 17 år gammal. Om han är kreativ, driftig och får ur sig utsvävande projekt redan innan att ha fyllt 25 år, ja då tror jag att han kan gå långt.
"Kadaver" är en märklig mix av "The Shining", "Eyes Wide Shut" och "Sweeney Todd". Något som på pappret verkar sensuellt och regelbrytande, men som inte håller sig i närheten av deras kvalitet. Filmens poäng slutar upp i något som vi redan blev misstänksamma mot vid första tanken av en teatershow mitt i domedagen. Nio av tio apokalypsfilmer, varesig de handlar om zombies eller kannibaler utgår från samma premiss om extremitetens djuriska instinkter – så förutom den festliga hotellmiljön serveras vi i "Kadaver" inte på mycket nytt.
För mer läsning --> Scrolla vidare!