Iron Fist (säsong 2)
"Blir trött varje gång jag ser honom."
Hur "Iron Fist" ens kunde få en andra säsong efter den avskyvärda första säsongen är ett mysterium. Men här är den, fylld med endimensionella karaktärer, som jobbar mot simpla mål.
TV-serie: Iron Fist, säsong 2
Skapad av: Scott Buck
Med: Finn Jones, Jessica Henwick, Jessica Stroup, Tom Pelphrey, Sacha Dhawan, Alice Eve m.fl.
Genre: Action, science fiction
Antal avsnitt: 10
Danny Rand (Jones), även känd som Iron Fist, försöker sätta stopp för ett krig mellan två kinesiska gäng. Vad han inte anar är att Davos (Dhawan), hans gamla vapenbroder, har ett långt mer destruktivt sätt att ta itu med stadens kriminella element.
De andra superhjältarna från Marvel på Netflix är någorlunda välskrivna och väldigt olika varandra. Det är som ett smörgåsbord av superhjältar. Daredevil är en rätt så klassisk superhjälte, som använder en symbolisk dräkt; han verkar i ett område som kallas Hell’s Kitchen och är utklädd till en djävul. Jessica Jones är, å sin sida, en klassisk antihjäte á la noir. Hon är alkoholiserad, verkar i en cynisk värld och är på jakt efter sanningen. Luke Cage är mer av en folkhjälte, en medborgarrättskämpe som nästan kan liknas vid Martin Luther King och Malcolm X. The Punisher är den skoningslösa hämnaren, driven av ilska och sorg.
Iron Fist är dock en väldigt platt karaktär. Tanken är väl lite att han ska ta över efter Daredevil. Men detta resonemang känns väldigt tunt. Egentligen vill han bara slåss. Han erkänner till och med detta. Detta tillför dock inget djup. För det är lite som att en kock skulle erkänna att hans mat är äcklig; det gör mig inte mer benägen att äta hans mat. På samma sätt blir Danny inte mindre endimensionell bara för att han erkänner att han är endimensionell.
Detta är ett genomgående problem med Iron Fist; alla karaktärer är endimensionella. Jessica Stroup spelade en av huvudrollerna i 90210, som alltså handlade om ett gäng ungdomar i Beverly Hills, som alla var småaktiga, själviska och inte hade någon känsla för konsekvenser. I Iron Fist spelar hon i princip samma roll. Värst av alla endimensionella karaktärer är dock Davos. Han är en så enkelspårig skurk att jag blir trött varje gång jag ser honom.
Andra säsongens enda ljuspunkt är Tom Pelphrey, som spelar Ward Meachum. I första säsongen var han en äregirig missbrukare. I andra säsongen jobbar han med sig själv och sitt missbruk. Detta är, så klart, inte hur lätt som helst. Han försöker även reparera sin relation till sin syster (Stroup). Samtidigt ställs han inför det faktum att han inte vet vem han själv är.
Pelphreys roll är dock för liten för att rädda detta haveri till TV-serie. I andra säsongen av Iron Fist får vi följa ett gäng endimensionella karaktärer som jobbar mot simpla mål. Dessa mål är på en sexårings nivå; de vill slåss.
Jag fattar att Iron Fist är en del av The Defenders, Netflix motsvarighet till Avengers. Men han behöver inte en egen TV-serie. I alla fall inte om den ska se ut så här. I nästa säsong av The Defenders får han mer än gärna bidra till kampen, i form av mailkontakt.
