Home Team (2022)
Småmysig och verklighetsbaserad sportrulle
När fotbollstränaren Sean Payton stängs av från sitt NFL-lag New Orleans Saints börjar han istället träna sin sons knattelag. Ett lag som knappt tagit en poäng senaste året.
2009 vann NFL-tränaren Sean Payton Super Bowl med sitt lag New Orleans Saints. Ett par år senare stängdes han av från att träna laget i ett helt år. Detta efter att det framkommit att han implementerat ett sorts bonussystem för varje motståndare som skadades under match. Utan jobb åkte Sean Payton (Kevin James) hem till sin son i en liten stad i Texas i ett försök att återuppta kontakten med honom.
Sonen Connor (Tait Blum) spelar då i knattelaget Warriors. Ett lag som förnedrats i varje match senaste året och inte lyckats få till en enda touchdown. När Sean ser hur dåligt laget är kan han inte annat än att hoppa in som tränare och försöka få ordning på laget, samtidigt som han kommer närmare sin son. Två uppdrag som visar sig vara betydligt svårare och jobbigare än vad han först räknat med.
Ganska underhållande trots sin förutsägbarhet
Även om du inte hört berättelsen om Sean Payton innan så kan du mer eller mindre räkna ut hela filmen och dess uppbyggnad innan filmens titel dykt upp i bild. Har du dessutom någon gång tidigare sett en film om amerikansk fotboll så kan du räkna ut samtliga motgångar som kommer att dyka upp. Trots filmens nästan löjliga förutsägbarhet lyckas den ändå vara rätt underhållande. Om än väldigt lättsmält.
Filmens stora dragplåster och stjärna är utan tvekan Kevin James. Även om Twilightstjärnan och den före detta flickidolen Taylor Lautner har en relativt stor roll i filmen så är det Kevin James som tar mest plats och som får bära filmen på sina axlar. Det är långt ifrån Kevin James bästa insats, men han är den mest stabila och säkra i en film som kryllar av både onödiga och märkliga karaktärer. Det är svårt att inte fråga sig varför en alkoholiserad gammal man tillåts vara med i tränarstaben för ett knattelag.
För det mesta håller sig filmen på en rimlig och underhållande nivå. Men ibland blir det bara för mycket. En del av filmens billiga humor och överdrivna scener gör det svårt att ta den riktigt på allvar. Bland annat en scen där laget kaskadspyr i vad som känns som en evighet. Under den svaga humorn och ibland halvrisiga manuset finns ändå en viss värme och vad som ändå får ses som ett sorts fint budskap.
För den som vill slappa framför en 90 minuter medioker komedifilm med Kevin James är detta perfekt. Det är en film som kommer vara bortglömd om en vecka eller två, men som under speltiden ändå är rätt underhållande och sebar.