Recension: Helikopterrånet (2024) – lysande serie om den spektakulära kuppen

Morgonen den 23 september 2009 landar en helikopter på taket till G4S Cash Services värdedepå i Västberga, i södra Stockholm. Minuter senare, med en maktlös polisstyrka nere på marken, är rånarna på väg därifrån med nästan 40 miljoner kronor. Pengar som aldrig har hittats. Och den mest spektakulära rånkuppen i svensk historia är ett faktum.

Nu kommer Netflix storsatsning om den unika händelsen – och Helikopterrånet är en lysande miniserie som lever upp till de höga förväntningarna.

En serie skapad med fingertoppskänsla

Med regi av Daniél Espinosa (Snabba Cash, Morbius), manus av Ronnie Sandahl (Tigrar, Borg), skådespelare som Ardalan Esmaili (I dina händer, Snabba Cash) och ett stycke legendarisk svensk historia som inspirationskälla ska förväntningarna på en serie som Helikopterrånet vara höga. Men med höga förväntningar är fallhöjden även den hög och risken för snedsteg desto fler.

För den här typen av berättelse hade det varit lätt att falla för frestelsen att blåsa på med Hollywood-proportioner eller att överdrivet romantisera vad som på många sätt är en imponerande rånkupp – och i processen förlora kontakten med verkligheten – men lyckligtvis har alla involverade visat upp fingertoppskänsla i skapandet av den här miniserien.

Helikopterrånet är en serie som lyckas behålla fötterna på jorden och förankra berättelsen i det mänskliga, samtidigt som den underhåller med stötar av förlösande action och nagelbitande nerv. Rånet som hela berättelsen kretsar kring öppnar för suverän underhållning, men det är Espinosas och Sandahls respekt för seriens karaktärer som ligger till grund för ett högt betyg och gör resan värd att följa över åtta avsnitt.

Mahmut Suvakci är tittarens trygghet och Ardalan Esmaili fascinationen

Behållningen i "Helikopterrånet" ligger till stor del att Sandahl och Espinosa vågat göra serien så pass karaktärsdriven som den är, och där är det främst Mahmut Suvakci i huvudrollen som Rami och Ardalan Esmaili i rollen som Michel som sticker ut.

Rami är den som håller tittaren i handen genom berättelsen och blir på så sätt dess hjärta och en trygghet, medan Michel får stå för fascinationen för världen. I Rami hittar vi en karaktär som ger oss förståelse för varför någon skulle behöva genomföra den här typen av rånkupp och i Michel får vi en förståelse för varför någon skulle vilja göra det. Tillsammans skapar de en nyanserad och i grunden human berättelse som handlar lika mycket om vänskap som motiven bakom rånet.

Det är också i scenerna mellan Suvakci och Esmaili som den största magin i Helikopterrånet uppstår – det var scenerna mellan dem i det första avsnittet som gjorde att jag verkligen fastnade för serien.

Ardalan Esmaili förtjänar ett extra omnämnande för sin prestation. Det är en prestation som kan vara den bästa i hans karriär. Utan att avslöja några detaljer finns det en specifik scen några avsnitt in i serien, där Michel försöker få fram specifik information från sin flickvän utan att hon inser det, och den är golvande bra. På ytan är det ingen vidare anmärkningsvärd scen, men med små medel, nästan ordlöst, lyckas Esmaili leverera trovärdighet med så många lager att det förtjänar att leda till ännu större och kittlande projekt för honom. Och det är bara ett av många trollbindande exempel.

Han står helt enkelt för en insats som bör ge ringar på vattnet.

Mindre tempoproblem – som är lätta att förlåta

Finns det något jag kan kritisera Helikopterrånet för så är det att serien har vissa tempoproblem, i mitt tycke. Det första avsnittet vilar exempelvis alldeles för mycket på voice over från Suvakci (det knyts visserligen ihop snyggt mot slutet av serien), vilket ger ett bitvis trevande intryck. Jag tycker också att det är aningen för många stanna-upp-och-låta-allt-sjunka-in-scener som bromsar framåtrörelsen ibland.

Missförstå mig inte, det är definitivt aldrig tråkigt, men det händer att viss rastlöshet smyger sig på. Men det är också lätt att förlåta, för det beror mest på att man vill veta vad som händer härnäst, samtidigt som man vet ungefär vart den verklighetsinspirerade handlingen är på väg. Ivern att som tittare vilja röra sig framåt krockar ibland med det inbromsande tempot.

Polisspåret, med Iskra Kostic i täten som Leonie känns inte heller riktigt lika välutvecklat och naturligt som den övriga handlingen. Kostic står dock för en fin insats, liksom de flesta andra av seriens skådespelare.

"Helikopterrånet" är på många sätt en suverän tittarupplevelse som bör kunna tilltala de allra flesta och den förtjänar helt klart att benämnas som en av årets bästa svenska serier.

Serien har premiär på Netflix den 22 november.