Havsmonstret (2022)
Dyk ner i en värld av monster och pirater
En av sommarens höjdpunkter är definitivt berättelsen om Maisie. Med exemplariskt världsbygge och actionscener i sann "Pirates of the Caribbean"-anda är den perfekt att se en ljummen sommarkväll.
I en värld hemsökt av vidunderliga havsmonster bor föräldralösa Maisie (Zaris-Angel Hator). Hon lever och andas legender om havets mystiska bestar och jägarna som vigt sina liv åt att jaga dem i kronans namn. I ett försök att komma närmare sina föräldrar, som miste livet under just en sådan jakt, smyger hon på ett av de mest ökända jägarskeppen – The Inevitable. Men jägarlivet är inte alls som hon hade tänkt sig och hon anar snart att bestarna de jagar inte är så hemska under ytan.
Det är familjefilmernas förbannelse att lämna en med känslan av att man vill ha mer. Mer humor, häftigare action, kanske lite mer utmanande handling än vad som endast är rimligt för en femåring. Detta är fallet för Havsmonstret, fast på ett överraskande positivt vis.
Efter ha sjunkit ner i den fantastiska världen skapad av Chris Williams törstar jag efter mer insikt i de fantastiska miljöerna och den onekligen långa historien som lett upp till filmens hjältars ankomst. Det är uppenbart att han och hans team har en hel encyklopedi med information om världen, som dessvärre inte nådde fram till TV-rutan men som ändå nyanserar berättelsen och gör den unik. För en gångs skull hoppas jag att Netflix ser potentialen i Havsmonstret och späder ut den till kanske en serie eller en uppföljare och mjölkar konceptet tills man hatar det. Det är det enda rättvisa.
Uppgradering av 1900-talets Disneyprinsessor
Det som är en liten nagel i ögat är huvudkaraktärerna Maisie och jägaren Jacob (Karl Urban). De är stöpta ur samma gamla vanliga "småroliga, endimensionella"-protagonistform som alla ledande figurer varit i liknande filmer de senaste åren. Sätt en potatissäck över Vaiana (Vaiana, 2016), Anna (Frost, 2013) och Hiro (Big Hero 6, 2016) och det skulle vara i princip omöjligt att urskilja vem som är vem. Deras kemi är påtvingad och ytlig och får en inte att dra på smilgroparna så mycket som filmen hade hoppats. Maisie är förvisso en uppgradering från 1900-talets disneyprinsessor vars lösning på problemen är att slänga sig på sängen och gråta, men hon är inte närheten av lika underhållande som sidokaraktärerna. Jag vill veta mer om kapten Crow (Jared Harris) och förste matrosen Sarah (Marianne Jean-Baptiste), eller till och med kungaparet vars styre har etablerat ett matriarkat, vilket i sig själv är mer intressant än Maisies och Jacobs "bondande".
Havsmonstret erbjuder en fantastisk värld av monster och jägare (läs: lagliga pirater) med både action och lite humor, även om den är plastig ibland. Trots det är den definitivt sevärd och en utmärkt film att slötitta på i sommarvärmen. Filmen har premiär den 8 juli på Netflix.