Good Girls säsong 1 (avsnitt 1-3)
"Good Girls" varken underhåller eller engagerar tillräckligt, men potentialen sprakar stundtals till.
Hela första säsongen av Netflix senaste komedisatsning "Good Girls" har nu släppts. Bingevänligt värre, eller? Tyvärr lämnar de tre första avsnitten både skrattsalvor och nyanserat drama att önska, även om potentialen klart finns där och stundtals greppar tag.
Privatekonomin är ett gissel att få ihop för de allra flesta. Vi har våra basala behov att fylla och vi önskar dessutom få svängrum för att kunna ägna oss åt sysslorna i livet som vi älskar. Detta fenomen undgår inte heller huvudpersonerna i Netflix senaste komedisatsning Good Girls. Dessa tre kvinnor blir så okristligt pressade av sina ekonomiska bekymmer att de tar till en desperat och inte helt genomtänkt nödlösning: kriminalitet.
Att påstå att seriens tre huvudpersoner är kriminella noviser vore en grov underdrift. Mästertjuvarna består av Beth (Christina Hendricks), som bittert putsar porslinet i sin förortsvilla samt polerar ytan av att hon lever ett tillfredsställande liv. Beths lillasyster Annie (Ruby Hill), vars tillvaro är betydligt mer spartanskt, men hon befinner sig i en bitter vårdnadstvist. Sist men inte minst har vi Ruby (Retta) vars plånbok tunnas ut mer och mer då hennes dotter blir tvingad att utföra en muppdyr levertransplantation. Att råna lillasysters arbetsplats, den lokala matbutiken, är väl det enda konstruktiva att ta sig för i detta utsatta läge, eller?
Jag vill verkligen gilla Good Girls. Förutsättningarna är robusta med en premiss som bäddar för svart komik och måhända en smula samtidsanalys. Snabbt blir jag besviken när jag inser att seriens författare aldrig låter karaktärerna krypa ut ur den stereotyp-mall de formats i. Jag vet vad karaktärerna ska säga och göra innan de säger eller gör det - otroligt frustrerande. Humorn glimmar stundtals till tack vare trevlig kemi mellan huvudrollsinnehavarna, men ofta är det för flamsigt.
Tonen flackar mellan bekymmerslöst lättsam, gravallvarlig och när samtidsanalysen påbörjas tas alltid den stora släggan fram. Karaktärerna agerar språkrör och likt politiska slagträn flödar det av övertydliga näsknäppar. Potentialen närvarar under enskilda scener men just när bollen börjat rulla samlas snart mossa som effektivt slöar ner och får mitt intresse att dunsta. Den magnifika balans mellan karaktärsdrivet drama och genuin och varm humor, som har agerat Netflixs signum i andra satsningar lyser tyvärr med sin frånvaro här. Tråkigt.
Huvudrollsinnehavarna besitter dock både komisk och dramatisk tajming och ges sporadiskt möjlighet att visa upp detta. Enskilda scener kan kännas riktigt inspirerade, men det saknas mod att färdas i någon riktning.
Måhända hittar "Good Girls" fotfästet under sina resterande sju avsnitt, men de första tre präglas av flackig ton, politiska övertydligheter och klyschor.