Fractured (2019)
Netflix slarvar bort potential i ny thriller.
Netflixfilmen Fractured börjar med ett hjärtskärande gräl mellan två föräldrar i en bil, på väg mot ett Thanksgivingfirande hos morföräldrarna. Medan dottern är upptagen med musiken i hörlurarna så håller det hittills sex år långa äktenskapet mellan Ray och Joanne att ta slut.
Ray kämpar ett tydligt tvåfrontskrig där han försöker hålla kärleken med Joanne vid liv och samtidigt med att inte falla tillbaka i alkoholismens sorgliga helvete. Men filmen tar en klar vändning när familjen stannar till vid en ödelagd bensinstation och en hemsk olycka sker.
Ray klarar sig med en skråma men dottern skadar sig grovt. Väl på sjukhuset uppstår problem med lång kö, ekonomiska frågor och det vanliga elaka trasslet för amerikaner som saknar sjukförsäkring.
Men i de gråa korridorerna på sjukhuset är det någonting som inte stämmer. Personalen verkar vara besatta av blod och för tittaren blir det sakta men säkert klart att filmen helt kommer att utspela sig på denna mystiska vårdplats.
Något så ovanligt som en "vård-thriller".
Sam Worthington skådespelar och med en begåvad och inte alls överdriven intensitet lyfter han produktionen från början till slut. Det finns något mystiskt med Fractured, en melankoli som jag inte kan sätta fingret på men som klart är genomtänkt.
Det ska erkännas att jag föredrar klassiska skräckfilmer som Terror på Elm Street, The Woman In Black eller The Conjuring, med klara narrativ och maskerad mördare, hemsökta hus, spöken eller andra fenomen i Allhelgonahelgens anda. Men med det i tankarna förblir filmen, som snarare kan beskrivas som en mysterium-thriller, sevärd.
En intressant aspekt med Fractured är sjukhuspersonalens besattheten av blod, vilket under filmens gång ofta får mig att ha den franska dokumentären från 2017 Blodiga affärer; en lysande exposé av den smutsiga mångmiljardhandel om den så värdefulla blodplasma, som säljs av donerande låginkomsttagare för en spottstyver till läkemedelsföretag.