Fear Street: Part One – 1994 (2021)

Netflix har producerat förvånansvärt många skräckfilmer. Det röda lilla "N":t lurar i vänstra hörnet på fler titlar än man kan tro. Anledningen till att det kommer som en överraskning kan bero på att streamingjätten satsar mer på kvantitet än kvalitét när det kommer till skräckfilmer. Pumpa ut tillräckligt många och någon måste ju slå igenom, eller hur?

Vampires vs. the Bronx, The Babysitter och #Alive är några av företagets egna skräckfilmer som nått ut till större publik. Men de är snarare stoff för halloweenkostymer och kitschig merchandise än riktiga utmanare i genren. De är lättsmälta och välgjorda och framförallt riktar de sitt till en yngre publik. 

Varje fredag i tre veckor kommer det bli mer av den varan. 

I ett nytt koncept släpper nu Netflix en skräckfilmserie i tre delar som centrerar kring tonåringar som inte bara tampas med identitetskris utan också ondskans krafter, baserad på R.L Stines böcker.

Väcker uråldriga onda krafter.

LÄS MER: Black Widow (2021)

Filmerna utspelar sig år 1994, 1978 och 1666. I Fear Street: Part One 1994 följer vi unga Deena (Kiana Madeira), nydumpad och bitter. Hon bor i staden Shadyside som är känd som USA:s mördarhuvudstad eftersom det tycks ske gruvliga mord där titt som tätt. Shadyside är även ärkefiende med den mer lyckade småstaden Sunnyvale – dit Deenas ex har flyttat.

Efter ett mindre lyckat besök i Sunnyvale sker en olycka som väcker uråldriga, onda krafter. En legendarisk häxa får mersmak på blod och rekryterar fallna mördare för att leverera offret hon trånar efter. Deena och hennes gäng måste lägga gammalt groll bakom sig för att överlista häxan och en natt av terror, sex och droger väntar dem.

Mer action än skräck

Denna filmserie är onekligen för de som vuxit upp med "Stranger Things". Det finns självklara likheter men också uppskattade uppdateringar. Karaktärerna är äldre och har andra problem som funderingar kring sexuell läggning och droger. Det finns även några karaktärer som är riktiga guldkorn då de inte mötte mina förutfattade meningar. Ett exempel är cheerleadern Kate som på ytan är snygg, president för alla klubbar och omåttligt populär. Hon är dessutom en snäll knarksäljare och totalt badass (av andra skäl än droger).

Tonårsskräckisar är sällan menade att vara särskilt läskiga. Kanske kan den särdeles harige tittaren hoppa till av några jumpscares men "Fear Street"-triologin lägger upp för mer action än skräck, mer drama än trauma. Det som saknas för att höja denna första del ovanför medelmåttastrecket är en unik skurk. Med det menas en antagonist man kommer ihåg och förknippar just med den här filmen och ingen annan. Som Freddy Kreuger, Michael Myers och Pennywise. Första filmen i "Fear Street"-trilogin försöker klämma in för många skurkar i samma soppa vilket slutar med att ingen får den skärmtid de behöver för att bli ihågkomna. 

Det är modigt att släppa mörka skräckfilmer mitt i högsommarvärmen, men denna triologi sitter nog ganska bra när man har tröttnat på solen och bara vill sträckkolla något i hemmets mörka, svalkande vrå.