"Earthquake Bird" (2019)

Still Alice-regissören Wash Westmorelands hemliga vapen i Earthquake Bird är utan tvekan hans filmfotograf Chung-Hoon Chung, vars magiska foto i filmer som The Handmaiden, Old Boy - Hämnden, Lady Vengeance och Thirst fungerar särskilt bra tillsammans med Alicia Vikanders avskalade skådespel.

Handlingen i Earthquake Bird låter oss lära känna Lucy Fly (Vikander), som sedan länge lämnat sitt traumatiska liv i Sverige bakom sig och under de fem senaste åren arbetat som översättare i 1980-talets Tokyo. Otroligt imponerande att Vikander håller stora delar av sin dialog på vad som tycks vara felfri japanska.

En dag möter hon plötsligt fotografen Teiji (Naoki Kobayashi), som i vanliga fall bara fotograferar vatten och byggnader, men inte kunde hålla fingret borta från avtryckaren när Lucy gick förbi. En minst sagt annorlunda romans med den mystiske mannen tar snabbt fart och kompliceras sedan ytterligare när den amerikanska tjejen Lily Bridges (Riley Keough) kastas in i leken.

Manuset är inte på samma nivå.

Väldigt tidigt i filmen, som utspelar sig i olika tidslinjer, får vi nämligen veta att Lily har försvunnit och att en kropp har hittats. Lucy sägs vara den sista som såg henne i livet, vilket givetvis får polisen att undra vad hennes roll i försvinnandet egentligen är.

Men om sanningen ska fram så är själva handlingen, triangeldramat, vändningarna i storyn och dess upplösning förhållandevis förutsägbara. Manuset är tyvärr inte på samma nivå som vare sig Vikander eller filmfotot, utan känns snarare otroligt otrolig. Om man däremot bara låter det faktumet vara och istället ser filmen som vår chans att njuta av att spendera tid med Vikander i 80-talets Tokyo, så finns det all anledning att ge Earthquake Bird en chans.

För mer läsning, se vår lista över bästa filmerna 2019.