Den perfekta familjen (2022)
Underhållande trots brister i ny spansk Netflix-komedi
I "Den Perfekta Familjen" blir det gott om passion, konflikt och humor när två omaka familjer kolliderar runt ett bröllop.
När Pablo introducerar sina föräldrar för flickvännen Saras familj är det omöjligt att ignorera de kontraster som råder mellan dem. Under en fika väljer Pablo och Sara att tillkännage att de ska gifta sig och medan hennes föräldrar bemöter nyheten med glädje, kan hans inte dölja hur bestörta de blir. Med familjernas tydliga olikheter hade ingen av dem kunnat föreställa sig hur pass nära de skulle komma varandra på grund av bröllopet.
Om strävan efter passionen i livet
Den perfekta familjen genomsyras av passion i alla dess former. Handlingen må cirkulera runt de förälskade Pablo och Sara inför deras annalkande bröllop och hur deras kärlek ska föra samman familjerna, men filmens huvudperson är obestridligen Pablos mamma Lucía som tampas med vem hon är och vad som gör henne lycklig.
I samband med bröllopsplaneringen börjar Lucía och Saras pappa Miguel spendera tid tillsammans och hans uppmärksamhet får henne att inse hur påtaglig avsaknaden av passion är i hennes och hennes man Ernestos äktenskap. Först känns detta framkrystat och min första tanke är att det skrivits in för att skapa en konflikt mellan familjerna, men kemin mellan dem är elektrisk och deras relation visar sig vara en viktig aspekt i Lucías karaktärsutveckling.
Tas i mål av sina välskrivna karaktärer
Inledningsvis händer väldigt mycket och det känns som att manusförfattaren Olatz Arroyo vill presentera hela upplägget snabbt. Samtidigt som det är effektivt, resulterar den temposänkning som följer att delar av filmen känns utdragna. Men med det sagt håller de komiska stunderna ofta hög nivå oavsett tempo, och vid flera tillfällen kan jag inte hålla mig från att skratta rakt ut.
En annan styrka med filmen är karaktärerna som är så välskrivna att vi får en klar bild av vilka de är och varför de gör som de gör. Undantaget är Pablo vars enda personlighetsdrag verkar vara att han ska gifta sig. Men bortsett från den mer eller mindre intetsägande rollen finns det två stycken personligheter som sticker ut. Belén Rueda är fantastisk som Lucía, en uppblåst överklasskvinna som strävar efter en perfekt familj, men som senare ifrågasätter sina livsval och hela sin identitet.
Saras bror Toni (Lalo Tenorio) är även han en favorit med sin oförmåga att känna av ett rum när han lustigt interagerar med de andra i familjerna. Trots att han inte är en så stor del av handlingen tar han ändå plats och står för ett av filmens roligaste ögonblick när han försöker förklara för Ernesto, som arbetar som astronom, att månlandningen är en lögn.
Bortsett från ett par platta rollprestationer och filmens obalanserade tempo upplever jag att "Den perfekta familjen" lyckas med vad den vill åstadkomma, samtidigt som den för det mesta är rolig. Skratt är ju trots allt det bästa beviset på vad som gör en bra komedi.
Mer läsning: