Da 5 Bloods (2020)

Det råder inget tvivel om att Spike Lees Netflixfilm "Da 5 Bloods" är en bra film. Premissen – fyra vietnamveteraner som återvänder till djungeln för att leta reda på en guldskatt som undangömts av deras forna ledare – utförs väl genom ett icke-linjärt berättande som hoppar mellan dåtid och nutid. Tidsandan sitter som en smäck, med inledande realbilder från vietnamkrigets helvete och Marvin Gayes bästa album What's Going On, som passande ackompanjemang – musikens roll är nästan lika viktig som skådespelarnas.

Ändå är det något som gör att jag inte upplever filmen som fantastisk. Kanske är det det lite slätstrukna politiska budskapet som ställer till det. Spike Lee tar ofta politisk ställning i sina filmer, det vet de flesta som är familjära med hans verk. Men här upplever jag det som att budskapet saknar riktig slagkraft. Det är inte som i mästerverket 25th Hour (2002), där han efter David Benioffs manus målar ett cyniskt porträtt av USA i kölvattnet av 11 september-attackerna. 

Hur som helst är "Da 5 Bloods främst en film om en grupp män som prövas av vildmarkens skoningslösa natur. När det dessutom handlar om jakten på guld är risken än större för att spänningar ska uppstå i gruppen. Det har vi lärt oss från Sierra Madres skatt (1948). Går det att bibehålla sina moraliska värderingar när hettan, hungern och suget efter rikedom blir allt påtagligare? 

Delroy Lindo övertygar som PTSD-drabbad veteran.

Lee använder sig av flera skådespelare som synts i hans tidigare filmer: Delroy Lindo, Clarke Peters och Isiah Whitlock Jr.. I centrum står PTSD-drabbade Paul (Lindo övertygar), som är den i gruppen som haft svårast att gå vidare. Det märks att han är i obalans och tyngs av skuldkänslor för det som hände deras försvunna ledare Norman (Chadwick Boseman). Att Paul efter all den tid som gått fortfarande hemsöks av Norman i sina drömmar vittnar om att han förmodligen är långt bortom räddning. ''I talk to my brother Stormin' Norman every single night'', säger han när kompisen Otis (Peters) föreslår att han måste ta itu med sina problem och prata med någon.

Guldet som herrarna nu femtio år senare återvänder för att hitta, skulle ha levererats till infödda som betalning för att de hjälpt USA att bekämpa Sydvietnams nationella befrielsefront. Planet kraschade, Normans grupp begravde guldet och bestämde sig för att hämta det senare och ge det tillbaka till sitt eget folk. De är de berättigade till, menade Norman, efter allt det förtryck som svarta utsatts för genom historien.

Jag tror att Spike Lee vill hylla och ge återupprättelse till de afroamerikaner som offrade livet för sitt land i Vietnam. Lee är en filmskapare som ofta gör film om samhälleliga frågor han brinner för - och Da 5 Bloods är inget undantag. 

Det finns en briljant scen, fylld av spänning, som involverar ett minfält. Ibland är det påtagligt rått och blodigt, med riktigt grafiska bilder. När det gäller filmens slut är det logiskt, sett till filmens narrativ, och kommer inte direkt som en chock. Kanske är det precis det som är filmens problem - brist på chockfaktor. Spike Lee levererar precis det man förväntar sig i den turbulenta tid som USA just nu befinner sig. 

För mer läsning, scrolla vidare eller spana in våra tips på krigsfilmer.