Curtiz (2020)
Ett amatörmässigt porträtt av en labil mästare.
"Casablanca"-regissören Michael Curtiz räknas som en av historiens främsta. I Netflixfilmen "Curtiz" försöker Tamas Yvan Topolanszky både ta fasta på Curtiz hantverksmässiga briljans och hans stormiga privatliv men misslyckas. Trots en snygg paketering, med att förmedla ett nyanserat porträtt av den hetlevrade mannen.
Ungraren Michael Curtiz är en av många filmskapare, som valde att fly sina respektive hemländer i samband med andra världskriget, för att göra karriär i Hollywood.
Curtiz berättar om en väldigt specifik period i Michael Curtiz liv. Den tar avstamp under inspelningen av hans största filmiska framgång Casablanca (1942), idag ansedd som ett tidlöst mästerverk, och berättar parallellt om den mytomspunne regissörens turbulenta liv som frånvarande pappa och dekadent kvinnokarl.
MER LÄSNING:
Bästa filmerna på Netflix 2020
Lista: Fast i hemmet? Det kunde varit värre…
Filmens utger sig inte för att sanningsenligt förtälja vad som egentligen hände, även om manuset innehåller ett axplock av kända anekdoter om Curtiz upptåg under Casablanca-inspelningen. Som när han på bruten engelska ber produktionsdesignern om vattenpölar men, på grund av språkbarriären, istället får ett antal pudlar. Annars är filmen ett mer fristående porträtt av en bruten man i en sargad bransch, som under kriget gjorde allt i sin makt för att stå stark.
Amatörmässig regi.
Slutresultatet är knappt godkänt. Personligen är jag ett stort fan av filmer om filmbranschen, som Fellinis 8 1/2 (1963) eller Coen-brödernas Hail, Ceasar! (2016). Därav borde upplägget i Curtiz passa mig perfekt. Tyvärr är filmen, i Tamas Yvan Topolanzkys händer, bara en blek pastisch av en verklig konstnärs liv, där den amatörmässiga regin sticker ut istället för den intressanta historia som faktiskt berättas. Det går inte att tvätta bort känslan av att Michael Curtiz liv hade kunnat ligga till grund för en riktigt bra film.
Hur som helst är Topolanzkys försök inte helt utan förtjänster. Ferenc Lengyl är stabil i titelrollen och lyckas trovärdigt förmedla Curtiz många sidor: besattheten som regissör, den misogyna kvinnosynen, den godhjärtade men ångestfyllda fadern. Även det svartvita fotot är läckert, om än lite väl medvetet stilistiskt överdådigt.
Överlag är just överdådighet filmens stora svaghet. Nivån på produktionen kan beskrivas som att några mycket kompetenta filmstudenter fått tillgång till en gedigen budget som de svinga fritt med.
Vilken är din favoritfilm om filmbranschen?