Cowboy Bebop (säsong 1)
”Cowboy Bebop” bjuder westernjazz i rymden
Det har blivit dags för en av de mest omtyckta och hyllade animeserierna någonsin att få nytt liv, som påkostad live action-produktion hos Netflix.
Vi lever onekligen i en spännande streaming-värld, där det inte längre tycks finnas något projekt som anses vara omöjligt att adaptera och göra en påkostad tv-serie av. Av de hängivna Cowboy Bebop-fansen, som länge haft den japanska originalserien från 1998 nära hjärtat… kommer däremot troligtvis väldigt lite gott komma ur just den här adaptionen.
Men för tv-tittare som är nya till den jazziga rymdwesterns många olika världar, finns det en hel del underhållning att hämta. Personligen hade jag inte sett en sekund av originalet och visste därför inte vad jag borde ha förväntat mig, vilket fungerade som en bra igång till serien. Vi får nämligen snabbt lära oss ”reglerna” kring vad som gäller året 2071, efter att mänskligheten tvingat sprida ut sig på olika planeter — eftersom en olycka vid hyperrymdportalen gjorde vår egen planet obeboelig.
Handlingen kretsar kring prisjägarna Spike Spiegel (John Cho), Jet Black (Mustafa Shakir) och Faye Valentine (Daniella Pineda), som av olika anledningar använder rymdskeppet Bebop som sitt hem. Under avsnitten får vi följa prisjägarna till olika delar av vårt universum medan skurkar samlas in och avverkas på löpande band. Det finns även några större frågetecken kring Spikes bakgrund och faktumet att han tidigare arbetade som lönnmördare åt en organisation som nu tror att han är död.
En ljudbild av laserpistorler, svärdsklang och jazz
För den som gillar jazziga soundtrack, en hel del blodiga slagsmål som gärna även involverar knivar, svärd eller diverse laserpistoler och mest vill sitta och titta på något som inte kräver så mycket tankeverksamhet… så är Cowboy Bebop en fullständig njutning. Bäst av allt är kemin mellan Spike och Jet, tack vare bitvis riktigt bra skådespel från både Cho och Shakir.
Men för den som nostalgiskt kollat tillbaka på den japanska originalseriens teman som existentialism och ensamhet, med genomtänkta och mestadels fristående avsnitt, så är det nog bättre att se om originalet istället. Anime-serien finns trots allt också hos Netflix. För egen del är jag ett jazz-fan, så seriens musik (som är en stor del av känslan i serien) föll mig lyckligtvis i smaken på ett sätt som förhöjde upplevelsen… medan jag samtidigt kan förstå om det istället kan göra det outhärdligt för andra.
Vi hade definitivt kunnat klara oss utan den här adaptionen, men jag känner aldrig att min tid kastas bort under tiden jag tittar. Cho, Shakir, jazzen och det visuella (som ofta är riktigt snyggt) väger alltid upp när handlingen tar oss in på lite väl förutsägbara ”vändningar”. Slutet tyder även på att skaparna definitivt hoppas få göra fler säsonger, som jag definitivt kan tänka mig att ge en chans… men inte heller kommer att gråta över om det visar sig att den här säsongen blev allt vi fick.
Cowboy Bebop finns nu att streama på Netflix.