Cloak and Dagger (säsong 1, avsnitt 1-2)

 När Tandy (Holt) och Tyrone (Joseph) är små drabbas de av tragedier. De båda hamnar i bukten utanför New Orleans när en mystisk kraft sveper genom den. När de av en slump återförenas som tonåringar, väcks mystiska krafter till liv i dem. De får båda telepatiska förmågor, Tandy kan skjuta vita dolkar ur händerna och Tyrone får förmågan att teleportera sig. De nya förmågorna gör att deras liv vänds upp och ner.

Vi får allt fler filmer och TV-serier med superhjältar. Som med alla filmer och TV-serier, är de av varierande kvalité. När det kommer till TV-   serier har jag sett två tendenser. Vi har fått någorlunda tunga karaktärsbaserade TV-serier, som Netflix serier, där vi bland annat fått se nya inkarnationer av Daredevil och The Punisher. Vi har även fått klumpigt skrivna actionkyschor från The CW i form av Arrow och Supergirl. Dessa serier försöker blanda drama med action och det resulterar i att ingen av aspekterna blir särskilt bra. Jag förväntade mig att Cloak & Dagger skulle vara en blandning av Arrow och The Vampire Diaries, som båda är skrivna av manusförfattare som verkar sitta och bläddra i Stora Floskelboken för inspiration. Jag blev dock positivt överraskad av de två första avsnitten av Cloak & Dagger.

Det är ett kvalitativt ungdomsdrama vi bjuds på. Det har mer gemensamt med välskrivna ungdomsserier som The O.C. och One Tree Hill än ovan nämnda serier. Tandy och Tyrone brottas med personliga tragedier och problem. De är mångbottnade karaktärer, med brister och fel. De arga och utåtagerande, men är samtidigt sympatiska karaktärer. Detta gör att i alla fall jag genast engagerar mig i dem.

I de två första avsnitten har Tandy och Tyrone ingen aning om hur de ska kontrollera sina krafter. I många andra superhjälteserier tar det karaktärerna en kvart att komma på hur de ska kontrollera sina krafter. I Cloak & Dagger kommer det att ta betydligt längre tid. Detta tycker jag är en positiv vinkling, då det gör att vi kan engagera oss i karaktärerna istället för att sitta och vänta på när de ska ge någon skurk på nöten.

Samtidigt som detta är ett välskrivet ungdomsdrama, bjuds vi inte på något som verkligen imponerar i de två första avsnitten. Om Cloak & Dagger fortsätter att utvecklas som ett ungdomsdrama kan den bli riktigt bra. Om den, å andra sidan, väljer att fokusera på uppvisningar av specialeffekter när våra hjältar lär sig hantera sina krafter i senare avsnitt, kan den bli ytterligare en i raden superhjälteserier. Det återstår att se vilken väg Cloak & Dagger kommer att ta.