Clark (säsong 1)
Bill Skarsgård i huvudrollen ger Clark ett rejält lyft
Clark Olofsson gjorde sig känd genom Stockholmssyndromet och prydde de flesta löpsedlarna på 70-talet. Netflix nya serie Clark visar ett nytt sätt att göra filmatiseringar baserad på verkliga händelser.
I Netflix nya serie Clark följer vi en av Sveriges kändaste brottslingar, Clark Olofsson (Bill Skarsgård), genom barndomen, bankrån, fest och sex. Han har gjort sig känd genom bland annat Stockholmssyndromet, som är uppkallat efter Norrmalmstorgsdramat, och på 70-talet prydde han de flesta löpsedlarna runt om i landet.
Första avsnittet inleds med rappa svartvita scener från att han föds och befinner sig i sin mammas mage, följt av barndomsåren i Trollhättan. En tid som inte var helt lätt med en alkoholiserad pappa, en medberoende mamma och mycket våld i hemmet. Intresset för bus, pengar och brudar grundade sig tidigt.
Sitter inne och rymmer 17 gånger
Efter att ha flytt från ett ungdomsfängelse träffar han den första kärleken Madou (Isabelle Grill) och hennes mamma Liz (Malin Levanon). Han följer med hem till deras lyxvilla, smakar ostron för första gången och påstår sig ha blivit förälskad, samtidigt som hans handlingar visar det totalt motsatta.
I serien avtjänar Clark Olofsson flera straff och lyckas rymma 17 gånger: ”Man kan aldrig vara riktigt fri om man inte sitter inne ibland. Ni hajar.” Det är en livsstil han verkar gilla. Fängelset är som ett hem, en lugn plats där han kan läsa, tänka och runka i lugn och ro.
Under en av flykterna reser han bland annat till Gran Canaria, köper en segelbåt tillsammans med Kurre (Adam Lundgren) och lever ute till havs under tre månader. Men Clark blir uttråkad, han behöver vara ensam och planera sina nästkommande hyss.
Tar ut svängarna rejält
Den nya serien består av sex avsnitt och är en historia som kastar tittaren mellan olika tempus, dåtid och nutid varvat med en voice over från vad man kan förutspå är en äldre Clark Olofsson. Det är en ständig, stundtals rätt komiskt, katt- och råttalek mellan Clark Olofsson och polisen Tommy Lindström (Vilhelm Blomgren), som låter sig dras med i hans provokation och manipulerande sätt att föra sig i alla möjliga sociala konstellationer.
De cirka sex timmarna av Clark skildrar ett nytt sätt att göra filmatiseringar som är baserat på verkliga händelser. Vi ser illustrationer, grafik, oväntade ljudeffekter - helt plötsligt pratar en älg, och nu kommer musikaliska inslag. Vad är det jag ser? Vid ett tillfälle kommer några scener som är gjorda som serieteckningar.
Soundtracket är rätt i sin tid med Monica Zetterlund och Ted Gärdestad som spelas, kostymen likaså. Samtidigt visas inslag som är viktiga i en svensk historia. Till exempel hamnar Clark i dåvarande statsminister Tage Erlanders (Claes Malmberg) sommarstuga. Han träffar också Olof Palme efter Norrmalmstorgsdramat, och i seriens sista avsnitt möts folket av nyheten om att Palme blivit mördad.
Bra insats från Bill Skarsgård
Men samtidigt ligger en lättsam ton över Clark. Det leder till att man nästan glömmer bort hur många offer som utsattes för hans kriminella och manipulativa handlingar. Det lyfts upp av författaren Sussi (Alida Morberg) som skrivit en bok om Clark. Det perspektivet hade jag gärna sett mer av, men å andra sidan handlar ju Clark om Clark Olofsson.
Serien upplevs ibland som en komedi med skådespelare som pratar i medelmåttigt imiterade dialekter. Men Bill Skarsgård i huvudrollen visar på ett utmärkt sätt, att i den här vuxna manskroppen gömmer sig ett litet barn som inte fick den trygga grund av kärlek som alla barn ska ha. Det i kombination med varierande miljöer, oväntade specialeffekter och väl vald kostym gör serien mer än sevärd.