Castlevania (säsong 4)
Castlevania bjuder på en värdig avslutning.
De fyra säsongerna av ”Castlevania” på Netflix är ett av de främsta bevisen vi har på att det faktiskt går att göra en riktigt bra, välgjord, snygg och bitvis rörande adaptering av ett tv-spel.
Det har nu gått nästan exakt 35 år sedan "Castlevania" först debuterade som tv-spel i Japan, den 26 september 1986. Under spelseriens livstid har otaliga försök till film- och tv-adaptering av andra tv-spel gjorts – och kalkonerna har gång efter gång radats upp för halshuggande dåliga recensioner.
Det har möjligtvis dykt upp en och annan kultfilm, som blivit så dålig att den nästan ansetts vara bra eller åtminstone underhållande, men en spel-filmatisering som hyllats av både kritiker och tittare har verkat praktiskt taget omöjlig att få till. Det var ett faktum som var sant fram tills att den alldeles för korta första säsongen av Castlevania släpptes på Netflix under sommaren 2017.
Med sina blott fyra avsnitt lyckades man nämligen med det ”omöjliga” – en tv-spelsadaption som hyllades av både kritiker och tittare. Därefter har man lyckats överträffa sig själva i säsong efter säsong. Den tredje säsongen lyckades till och med knipa högsta betyg ifjol.
MER LÄSNING: Tv-spelen vi vill se filmatiseras
Handlingen i den avslutande säsongen kretsar, likt de tidigare, kring monsterjägaren Trevor Belmont, magikern Sypha Belnades och Alucard, Draculas son. Under säsongen försöker några vampyrer återuppliva Dracula medan andra är ute efter att ta över hela världen – och vår fronttrio är fast i mitten som planetens mer eller mindre enda hopp att stoppa båda dessa planer.
När det nu har blivit dags att knyta ihop berättelsen i den fjärde och sista säsongen når vi visserligen aldrig fram till den tredje säsongens ofattbart höga nivå, men det är fortfarande en otroligt välgjord, värdig och passande avslutning.
Om man hade fått ett extra år på sig och haft möjlighet att göra några ytterligare avsnitt hade kanske även den sista säsongen kunnat nå upp till högsta möjliga betyg. För som vanligt, när det rör sig om en avslutning av en såpass bred historia, är det bitvis lite svårt att knyta ihop alla trådar på ett sätt som gör deras individuella historier rättvisa.
Med det sagt, så är nog finalavsnittet ett av mina favoritavsnitt under den sista säsongen – något som hör till ovanligheterna när det kommer till den här typen av serier. Utan att avslöja för mycket, så gillade jag verkligen sättet man väljer att knyta ihop de viktigaste trådarna...
...och det råder ingen tvekan om att jag kommer att sakna "Castlevania" framöver.
MER LÄSNING: Bästa serierna på Netflix 2021