Castlevania (säsong 2)
"Castlevania" är den mest lyckade adaptionen av ett tv-spel någonsin.
Den första säsongen av "Castlevania" lyckades ge värdigt liv åt spelserien, som underhållt gamers sedan 1986. Med blott fyra avsnitt på under halvtimman vardera, var vi nog många som inte riktigt vågade hoppas på en lika spännande och välskriven fortsättning.
Men när serien nu är tillbaka, med en dubbelt så lång säsong, visar det sig att fortsättningen till och med är bättre. Seriens skapare har nämligen lyckats väva ihop en vacker och fin grundstory om förlust, med ett blodigt krig mellan mänsklighetens enda hopp och Draculas vampyrarméer.
Hoppet består av magikern Sypha, Draculas egen son Alucard samt Trevor Belmont, en alkholiserad man ur en gammal vampyrjägarsläkt. Den första, superkorta, säsongen fungerar som en slags prolog till hur den oväntade trion finner varandra genom det gemensamma målet; att döda Dracula till varje pris.
Samtidigt fick vi under den första säsongen veta tillräckligt mycket om Draculas egna drivkrafter, där förlusten av hans mänskliga fru (som även är Alucards mamma) är katalysatorn till den utrotning han nu har påbörjat.
"Castlevania" är dessutom fantastiskt vackert tecknad, till och med de mest blodiga och hemska scenerna ser majestätiska ut i sitt utförande. Med en nästan lika vass uppsättning röstskådespelare som ger bilderna liv.
Under den andra säsongen får vi exempelvis också lära känna den otåliga vampyrvikingen och generalen Godbrand, som älskar människoblod, sex och båtar över allt annat. Rösten görs av ingen mindre än självaste Peter Stormare!
Men fina bilder och grymma röstskådespelare till trots, seriens verkliga stjärna är det lysande manuset vars avslutning på den andra säsongen lär framkalla en och annan tår bland tittarna. Tv-spelet från 1986, har blivit en av höstens bästa tv-serier!