BoJack Horseman (Säsong 5)
BoJack Horseman säsong 5 diskuterar missbruk och feminism.
Den femte säsongen av "BoJack Horseman" fortsätter insiktsfullt att diskutera viktiga ämnen. Denna gången ligger det huvudsakliga fokuset på feminism och missbruk.
När vi återser BoJack Horseman denna gången verkar det gå bra för den före detta sitcomstjärnan. Han jobbar numera på krimserien Philbert och har börjat bli ett accepterat namn i filmvärlden. Dessutom har han hyfsad kontroll på kröken. Men när skandalomsusade Vince Waggoner ska bli hans nya sidekick förändras allt. Men kanske inte på det sätt du först skulle kunna tro.
Det är framförallt två saker som får BoJack Horseman att verkligen sticka ut. Det första är hur insiktsfullt serien diskuterar och skapar en förståelse för viktiga frågor; i förra säsongen var det framför allt avsnitten om hur det är att leva med depression som stack ut. Det andra är den innovativa berättarstrukturen; tror vi alla minns det dialogfria undervattensavsnittet. Dessa signum har kanske till och med ännu större betydelse för den femte, och än så länge, jämnaste säsongen.
BoJacks krimserie Philbert blir en språngbräda för att diskutera feminism, och framförallt, Hollywoods poserande feminism. Detta skulle lätt kunna kännas predikande eller som att sparka in en öppen dörr, men seriens författare hittar precis rätt balansgång mellan cynism, humor och eftertänksamhet. Ett annat ämne som får stort utrymme är, så klart, missbruk. Även om BoJack har bättre kontroll på spritkonsumtionen, har inte alla hjärnspöken återvänt till sina gravar.
Den femte säsongen är inte bara dramaturgiskt jämnare, mycket tack vare att Todds roll har blivit rejält nedtonad, utan också ännu mer experimentell. Här finns exempelvis ett avsnitt där det enda vi får se är BoJack en enda lång monolog. Och det kan mycket väl vara seriens bästa någonsin. Flera avsnitt hoppar lekfullt mellan då- och nutid, medan andra får oss att fundera över vad som är fantasi och verklighet. Allt kryddat med en hel del metahumor.
Kanske är det just förmågan att blanda den absurda, och många gånger fåniga humorn, med en nästan ohämmad förståelse för vad det innebär att vara människa som gör BoJack Horseman så unikt. I 61 avsnitt har vi fått bekanta oss med serieskaparen Raphael Bob-Waksbergs galna värld och jag längtar redan efter mer.