Bodyguard (2018)

6David Budd (Richard Madden) arbetar som livvakt för Royalist and Specialist Protection Branch (britternas motsvarighet till Säpo). Han är även en krigsveteran med PTSD, som hyser ett förakt mot alla de makthavare som skickade soldater att dö i krigen i Irak och Afghanistan. Han befinner sig mitt i kaosets centrum när London drabbas av en serie terrordåd samtidigt som han ska agera livvakt åt Julia Montague (Keeley Hawes), en politiker som står för allt han hatar.

Jag kanske ska börja med att understryka att Bodyguard inte har någon som helst koppling till The Bodyguard, den romantiska actionsoppan med Kevin Costner och Whitney Houston från 1992. Detta är en intelligent brittisk serie, som utspelar sig i maktens korridorer. Bodyguard bjuder på nagelbitande spänning, politiska konspirationer och ett antal bokstavligt och bildligt talat explosiva situationer.

Första avsnittet börjar direkt med en adrenalininjektion när Budd måste förhandla med en livrädd självmordsbombare (Anjli Mohindra), som polisen helst av allt vill skjuta ihjäl. Det är inte enda gången Bodyguard blixtrar till med, vad som typiskt brukar kallas, nagelbitande spänning.

Huvudrollsinnehavaren, Richard Madden, är nog annars mest känd som Robb Stark i Game of Thrones. Personligen tyckte jag Robb Stark mer var en symbol än en karaktär; han var Kungen som gjorde uppror. Som karaktär var han inte vidare intressant.

I "Bodyguard" får Madden dock verkligen visa hela sitt register. Budd är, som sagt, en krigsveteran med PTSD. Han måste arbeta för en kvinna som står för allt han avskyr. För det mesta har han ett sammanbitet uttryck i sitt ansikte. Det är som att han ständigt har en sköld uppe. Denna sköld gör honom till en effektiv livvakt, men till en rätt kass make och far, vilket, så klart, har gjort hans privatliv problematiskt.

Madden lyckas förmedla så mycket genom den där skölden. Ibland förstår vi precis vad han tänker. Andra gånger lämnas vi undrande. Detta tillför, så klart, bara till spänningen. När Budd väl släpper ner sin sköld, blir det desto mer intressant. För mannen bakom den kan nog de flesta relatera till. Han är en man vars ilska, kärlek och frustration vi kan förstå.

Jag har inte tittat så mycket på brittiska serier med ursäkten att merparten verkar vara sega kostymdramer eller tröttsamma deckare i stil med våra svenska deckare. Bodyguard är dock långtifrån tröttsam. Handlingen är komplex och drivs ständigt framåt under sina sex avsnitt. Detta gör att Bodyguard är en serie som är både tät och snårig. Och plötsligt blixtrar den till, på sätt som kan vara både bokstavligt och bildligt talat explosiva. Ett måste för alla thrillerfantaster.