Away (säsong 1)

Jag har under en tid valt bort sentimental verklighetsflykt för att istället styckas i delar av våldsamma mördare. Blod har varit roligare än tårar och "Green Room" har gått före "Green Book". Ett tag var jag nästintill övertygad om att den ytterst ohälsosamma skräckkonsumtionen slagit hål i ögonen på mig. Men med "Away" hände det som hände mig med Josephine Bornebuschs serie "Älska mig" förra året. Någonting studsar sig fram genom ekot och når hela vägen in dit där ett hjärta faktiskt bultar.

10 avsnitt långa Away skildrar ett internationellt bevakat uppdrag där astronauten Emma Green (Hilary Swank) leder den första besättningen som ska landstiga Mars. Världen håller andan och parallellt med de kosmiska utmaningar Emma ställs inför försöker hon finnas där för hennes tonåriga dotter som genomgår en tuff tid hemma i Texas.

Trailern till "Away" hintar om en smetig amerikansk ostbricka med extra Hollywood på, och inledningsvis är det lite så serien känns. Ett närmast omöjligt uppdrag ska genomföras med världens blick fastnålad på rymdhjältarna som uppoffrar allting för The Greater Good. Bre också på en smörig sexscen till tonerna av Manchester Orchestras melodramatiska folkindie. Inledningsvis ges det flera anledningar att vara skeptisk, men när pilotavsnittet landar i Emmas och besättningens odyssé känns berättelsen inte lika pampig längre. Tvärtom är Away ett väl inkapslat drama och en påminnelse om hur tekniskt välgjorda serier kan vara idag. 

"Hilary Swank monterar ned mig."

Den befästning jag byggt upp med hjärndöda slashers står inte länge pall mot Hilary Swank som här förkroppsligar den ultimata fightern. Efter en kaotisk start med sitt team kämpar Emma för att återvinna deras respekt, samtidigt som hon tyngs av familjens motgångar på markplan. Swanks insats börjar tidigt montera ned mig och jag undrar snart vad det är för salta utlösningar som fyller mina ögon. Längre in på säsongen upplöser jag helt, och Shaun of the Dead, Cooties, Scream och Fredagen den trettonde sipprar ut ur min kropp. Jag vill se drama igen. 

I ett traditionellt men gynnsamt upplägg får varje medlem i Emmas besättning varsitt avsnitt som fokuserar närmare på deras bakgrundshistorier och vad de har att grubbla över på den isolerade färden mot Mars. Det är första gången jag ser någonting av Mark Ivanir, Vivan Wu, Ato Essandoh och Ray Panthaki som alla är älskvärda, och jag hoppas på att få återvända till hela gänget över en andra säsong.

Läs Filmtopps intervju med Hilary Swank om "Away".