Arkansas (2020)

När jag såg "Arkansas" på Netflix kom jag att fundera på huruvida skådespelaren Vince Vaughn gör sig bäst i komedier eller hårdkokta actionthrillers. Han har visserligen en svåruppnåelig komisk tajming i filmer som Swingers (1996) och Wedding Crashers (2005). Men frågan är ändå om det inte är de nedtonade rollerna i S. Craig Zahlers blytunga Brawl in Cell Block 99 (2017) och Dragged Across Concrete (2018) som utgör hans karriärs höjdpunkter? 

I Arkansas – Clark Dukes långfilmsdebut som regissör – visar han ytterligare prov på samma typ av dämpat skådespel som han så skickligt hanterade i de två sistnämnda filmerna. Här spelar han en knarklangare, Frog, som efter att ha arbetat sig högst upp i hierarkin, bestämmer sig för att dra sig tillbaka i ett litet hus i Arkansas. 

På ett ytterst skickligt sätt berättas Frogs resa parallellt med huvudstoryn, som följer två av hans hantlangare, Kyle (Liam Hemsworth, briljant) och Swin (Clark Duke). Grejen är att dessa två grabbar är så pass långt ner i näringskedjan, att de inte har något med Frog att göra. De vet inte om han i själva verket existerar – de har bara hört talas om honom. Inte heller Frog har någon aning om vilka killarna är.

Istället tar Kyle och Swin order från mellanhanden, den korrupta snuten Bright (spelad av en riktigt inspirerad John Malkovich). Bright låter killarna bo hos sig och ger dem perfekta skenjobb som parkskötare. I själva verket säljer de knark i mängder. 

Men i den värld som karaktärerna rör sig, är det mycket som lätt och snabbt kan gå fel. Så blir det naturligtvis också och frågan man som tittare sitter och grunnar på är: Kommer Kyle och Swins vägar att korsas med Frogs och i sådana fall, när och hur? 

Med en mening sammanfattar Kyle sitt sinnestillstånd: ''Jag var nöjd med att bli packad eller... dricka en massa och inte bli packad''. Hans berättarröst ackompanjerar filmens inledningsscen, där han sitter framför tv:n med en bärs i handen och slötittar på ett husprogram; idylliska kärlekspar som valt att investera i en mångmiljonkåk i Alaska.

Dyra hus, bilar, förhållanden... allt det som vanliga människor behöver för att kunna leva sina liv är i Kyles ögon överflödigt. Han är en knarklangare, hur det blev så är oväsentligt och inget annat betyder något.

Hans avtrubbade tillstånd avspeglar sig i hur hela filmen gestaltas, både tekniskt och tematiskt. Här finns inget sensationsartat våld (även om det blir blodigt emellanåt). Varje scen får ta sin tid och det finns ingen stress i att föra handlingen framåt. Det är ett slags karg känslolöshet som genomsyrar varje bildruta – inte ens när Swin börjar dejta en lokal tjej från trakten tänds det en gnutta hopp. Vi vet att det i slutändan bara kommer innebära problem. Filmen skildrar karaktärer som valt den grova brottsligheten och tvingas utstå konsekvenserna av det. 

Precis som med S. Craig Zahlers filmer jag nämnde inledningsvis är "Arkansas" att betrakta som tvättäkta neo-noir. En rysligt bra sådan. Nattsvart utan någon som helst antydan till ljus. Karaktärer som rör sig i ett omoraliskt ingenmansland i utkanten av samhället. Och de som kliver in i den världen sugs bara med ner i mörkret. 

För fler recensioner --> Scrolla vidare!