”After Life” (säsong 2, avsnitt 1-5)
"After Life" är det bästa Ricky Gervais har gjort.
Med den första säsongen av ”After Life” lyckades Ricky Gervais imponera på nästan alla som gav serien en chans. Hans mörka humor genomsyrar visserligen serien, men det var de becksvarta dramainslagen som höjde den första säsongen till en ny nivå. Med fortsättningen når komikern fram till en välavvägd perfektion.
Det ska kanske inte stickas under stol med att jag verkligen gillar Ricky Gervais och hans makabra humor. Faktiskt så mycket att jag rest för att se honom uppträda live. The Ricky Gervais Show med polarna Stephen Merchant och Karl Pilkington har också avnjutits många gånger.
Jag har till och med sett Life’s Too Short, The Invention of Lying och alla reseprogram med Karl Pilkington... så, för en gång skull kan jag kalla mig lite av en nörd när det kommer till en TV-skapares katalog av tidigare verk.
Den första säsongen av After Life var riktigt bra, med tydliga influenser av Gervais tidigare mer komiska produktioner. Där fick vi lära känna journalisten Tony (Gervais) som arbetar på en lokaltidning i en brittisk småstad. Han har nyligen förlorat sin fru efter en längre, men skoningslös, kamp mot cancer... och är urless på livet. Planen är att inom kort begå självmord, vilket han också berättar för sina kollegor (där chefen dessutom är hans svåger). På grund av detta inser han att han kan vara precis hur otrevlig han vill mot allt och alla — han kommer ju snart vara borta ändå.
Makabert och gripande.
Upplägget kan enkelt ta vara på det makabra och bäddar för en hel del hemska (men riktigt roliga) skämt. Etersom vi ändå får en andra säsong är det ju kanske inte direkt en spoiler att han överlever den första, eftersom han finner någon slags mening med sitt nya liv.
Läxorna som Tony lär sig under den första säsongen gör honom däremot till en alldeles underbar människa, fortfarande djupt plågad av saknaden efter sin fru — som forfarande är den enda meningen med Tonys liv. Manuset låter oss under den andra säsongen lära känna hans kollegor och vänner bättre, samtidigt som vi genom videoinspelade tillbakablickar även lär känna hans bortgångna fru.
Det finns givetvis fortfarande en hel del komedi insprängt i den andra säsongen, men de kommer mer i form av komiska situationer än ”billiga skämt” på andras bekostnad. När det kommer till de mer drama-tunga delarna så är de avvägda med en kuslig perfektion som lyckas röra mig till tårar vid flera tillfällen under säsongens gång.
Faktumet att Gervais skrivit manus, regisserat, producerat och spelat huvudrollen är det yttersta beviset på att "After Life" är det bästa han någonsin har skapat.