Adú (2020)

Den afrikanska kontinenten är en skattkista av naturrikedomar, som de europeiska kolonisatörerna på 1800-talet inte var sena med att exploatera. Likt ett lapptäcket delade främst holländarna, belgarna, fransmännen, britterna och tyskarna upp Afrika. Förtrycket av urinvånarna blev föga förvånade lavinartad och har än i dag satt sina spår i form av korruption och fattigdom.

I den spanska Netflix-filmen Adú har regissören Salvador Calvo med ett penseldrag målat upp den afrikanska kontinentens fram- och baksidor; allt från flyktingströmmen i Marocko vid den spanska gränsen till Centralafrikas böljande regnskog, där tjuvskyttet av elfenben är en ständig vagel i ekosystemet och samhällets öga.

Handlingen cirkulerar kring tre historier på tre platser på den afrikanska kontinenten. Vi får följa väktaren Mateo, som vaktar den spanska gränsen, och i Senegal jagar Gonzalo tjuvskyttar från att döda elefanter i naturreservatet. Samtidigt påverkas Alika och hans bror Adú av tjuvskyttet och tvingas fly från hembyn Mbouma.

Calvos lins fångar den vackra men samtidigt brutala realismen i den afrikanska spelplanen, och musiken är i bra synk med det propra fotot. Tyvärr lyckas han inte hålla isär de tre historierna, som ofta lever sitt egna liv – och resultatet blir föga originellt.  

De mediokra skådespelarinsatserna drar ner helhetsintrycket rejält och känns ofta själlösa. Om Netflix vill erövra den internationella indiefilmmarkanden måste man börja casta bättre skådespelare, som i undantaget Roma där regissören Alfonso Cuarón har en okänd ensemble av stora mått.

"Adú" må vara Salvador Calvos vassaste verk men den spanska regissören behöver vässa dirigentpinnen ytterligare om han vill slå igenom på den stora internationella scenen.

För mer läsning --> Scrolla vidare eller spana in vår lista med nya och bra filmer på Netflix!