Recension: Adolescence (säsong 1) – En förälders värsta mardröm

Ett hemskt brott om en vanlig pojke

I en vanlig krimserie har man ett brott – vanligtvis ett mord, förstås – och brottslingen som oftast är alldeles för enkel att hata. Men när beväpnade poliser bryter ner dörren till en helt vanlig familj släpar de ut den 13-åriga pojken Jamie, som är så rädd att han kissar på sig, och anklagar honom för mordet på en skolkamrat.

Men hur kunde denna vanliga pojke ha gjort något så hemskt? Gjorde någon ett misstag när de arresterade honom?

I denna otroligt spännande krimserie får vi ser bland annat Owen Cooper i rollen som den 13-årige pojken Jamie Miller, Stephen Graham som Eddie Miller, Ashley Walters som konstapel Bascombe och Erin Doherty som Briony Ariston.

Vad händer du om ditt barn mördade någon?

Rubriken ovan är frågan som serien ställer tittarna, men inte minst familjen när onekliga bevis knyter Jamie till mordet på sin skolkamrat. Föräldrarna tror såklart inte att deras son, som växt upp i ett bra hem med bra förhållanden, kan ha gjort något så hemskt. Men i takt med att serien avslöjar allt från mobbning och ungdomens alla plågor, är det något som till och med de har svårt att motbevisa.

Adolescence är inte intresserad av att vara en actionpackad thriller med våld och pistoler, eller att sätta Jamie i ett dåligt hem när det är uppenbart att han har väldigt bra föräldrar. Serien utforskar i stället den moderna ungdomen, med allt från ”red pill” och ”blue pill” till det dåliga självförtroendet som kommer när tjejerna påstår att man kommer att vara singel för alltid. Mobbningen är en tyst kamp som växer inuti Jamie – tills han till slut når sin gräns och exploderar.

En tagning som berättar allt

Något av det svåraste när man filmar är att få allting som man vill ha det. Därför delar man upp avsnitt och filmer i scener, och klipper och klistrar de olika tagningarna till det man vill ha. Men i Adolescence är varje avsnitt filmat i en enda tagning, något som låter kameran följa karaktärerna som ett spöke.

Allt som händer i avsnitten händer på ungefär en timme, även om det ibland tar dagar, veckor eller månader mellan varje avsnitt. Vissa detaljer kan därför kännas lite mindre intressanta, men det händer så få gånger att spänningen får en att glömma bort det.

Varje avsnitt följer en ny karaktär, och visar oss hur polisarbetet går till, hur kompisar reagerar, men även hur det nya vardagslivet för familjen ser ut. Men avsnittet som står ut mest i min åsikt är utan tvekan när en psykolog besöker Jamie och diskussionen de har. Det är en mental kamp som går fram och tillbaka, och att det kunde laddas med så mycket lugn, ilska och sorg i en och samma tagning är något som förtjänar respekt.

Vi följer även pappan Eddie, sonens maskuline rollfigur. Både han och hans fru undrar vad de kunde ha gjort bättre, och skulden de tar på sig för att ha uppfostrat honom.

Letar du efter en kriminalare som inte bara undersöker ett brott, men även hur närstående påverkas? Då måste du utan tvekan kolla på ”Adolescence”.

”Adolescence” har premiär på Netflix den 13 mars.

LÄS OCKSÅ: Kriminalserien som ”måste ses” kommer till Netflix i veckan: ”Extraordinär”