Mulan (2020)
Humorbefriad "Mulan" övertygar inte.
Många har sett fram emot Disneys nytagning av "Mulan". Även Filmtopps recensent som är rejält besviken.
De senaste åren har Disney lagt krut på att göra nyinspelningar av sina gamla klassiker. Bortsett från "Djungelboken" har resultaten varit förvånansvärt tama. Vissa rakt av usla.
Trots en serie besvikelser har jag ändå varit peppad på nya Mulan. Dels eftersom historien om "Kinas Jeanne d'Arc" borde fungera bra i live action-format, dels för att det snackats om att studion velat ta ut svängarna ordentligt. Ja, till och med filma på riktiga locations, något som verkar vara ett minne blott i dagens CGI-fixerade Hollywood.
Nu har jag sett filmen och hör och häpna. Ännu en gång är jag besviken. Den nya Mulan tar inte ut svängarna på något vis – om man inte snackar om att avvika från originalfilmen förstås. Utöver själva grundhistorien om att Mulan tar sin farsas plats i kriget och försöker rädda riket, finns det inte mycket som påminner om 90-talsklassikern. Humorn är som bortblåst och istället för att göra en familjefilm, har man snickrat ihop en klyschig äventyrsrulle. För allvarsam för barn, för slätstruken för vuxna.
MER LÄSNING:
* Läsarundersökning: Svenskarnas förväntningar på Disney Plus!
Nu behöver inte Mulan längre lära sig att bli en vass krigare, hon har fötts med grym "chi" och kan redan slåss som en gudinna. Dessutom har man strukit Mulans kärleksintresse Li Shang, HBTQ-ikonen som förmodligen är mer "woke" än något annat i Disneys filmkatalog. Beslutet ska ha berott på en tillsnurrad MeToo-rädsla – tydligen kan inte en kvinna bli förälskad i en befälhavare. Inte ens om han är schysst. Alla som är sugna på att följa någon typ av djupare karaktärsutveckling lär bli besvikna.
Tidigare har jag gnällt om att nyinspelningarna varit på tok för lika originalfilmerna och nu låter det som att jag istället tycker att filmen är för olik originalet. Låt mig förtydliga. Problemet med Mulan är inte att man har strukit alla sångnummer, Disneys intressantaste kärlekshistoria, raderat humorn och gjort om karaktären. Problemet är att man har valt att gå en mjäkig mellanväg. Utöver ett par snygga actionscener finns här ingenting som tillför något till historien om Mulan eller fördjupar utforskandet av den sexistiska värld hon lever i. Därtill matas vi med klumpig symbolik, som kulminerar i en rejält tillvimsad final.
Jag fattar att regissören Niko Caro någonstans har haft en större vision, med de läckra landskapen, snygga actionscenerna och de nya inslagen i historien (utöver Mulans "chi" har också en ny skurk tillkommit). Men allt detta har schabblats bort någonstans på vägen. Om det beror på bolagets oro för att stöta sig med allt som heter MeToo eller Kina vet jag inte. Men från en filmälskare till en annan, känn dig inte tvungen att se Mulan om du inte hemskt gärna vill.
Karl Håkansson
För fler recensioner --> Scrolla vidare!