Morbius (2022)
Mycket bättre än trailern
Efter två år i "COVID-Hell" är det dags för "Morbius" att gå upp på biograferna. Filmtopps Eric Diedrichs kan konstatera att resultatet är betydligt bättre än trailern.
Det har tagit sin tid – vilket inte minst kan utläsas av alla år vi har fått se filmens trailer dyka upp på biograferna – men på nu är det alltså dags för Morbius att ha världspremiär. Filmen är regisserad av Daniel Espinosa, som tidigare har legat bakom dundersuccén Snabba Cash och den underhållande rymdskräckisen Life. Att tackla en ny installation i det stora Marvel-maskineriet är givetvis en stor utmaning, så hur är resultatet? Ärligt talat rätt frustrerande, men avsevärt mycket bättre än den bedrövliga trailern.
I huvudrollen ser vi Jared Leto som Dr. Michael Morbius, en man som hela sitt liv har plågats av en ovanlig blodsjukdom. Vi får följa hans resa från barnsjukhus till framgångsrik forskare, ständigt med målet att hitta ett botemedel och alltid med sin goda vän Milo vid sin sida – en framgångsrik investerare med samma sjukdom. I ren desperation börjar han experimentera med att blanda mänskligt DNA med strängar från fladdermöss, något som kommer att få förödande konsekvenser. Samtidigt som Michael är starkare än någonsin, har hans nya sida "Morbius" fått ett okontrollerbart sug efter mänskligt blod. Det är en Dr. Jekyll och Mr. Hyde historia, som i viss utsträckning även fungerar som en missbruksallegori.
Potential för något mycket bättre
I kärnan av Morbius finns en bra superhjältefilm som bubblar av en nervig energi – handhållen kamera och allt. Särskilt när Michael är en "vanlig" människa som kämpar mot sitt mörka jag. Då är det intresseväckande och många gånger rätt spännande. Detsamma går inte att säga om delarna där vampyren Morbius släpps loss. Utöver några enstaka scener där Espinosa jobbar med klassiska skräckelement och bygger upp spänning genom att inte visa upp monstret, är allt dränkt i tjocka lager av onödig CGI. Varje rörelse kantas av den typ av "Bullet Time"-effekt som var banbrytande för över 20 år sedan.
Mest frustrerande är ändå att man envisas med att visa upp Morbius datorgenererade vampyransikte över Michaels varje gång han blir det minsta irriterade – typ två-tre gånger i varje scen. Det ser helt enkelt inte bra ut, vi vet redan att Michaels onda sida liknar ett tjackat metalhead från 90-talet. Min gissning är att detta är gjort av en rädsla för den yngre målgruppens beryktade koncentrationsspann, men tro mig, detta är fel väg att gå. Rädslan för karaktären avtar snabbt, ibland är det bättre att låta publiken få sitta på spänn.
Mot slutet flaggas det för fler äventyr så stanna för eftertextscenerna. Då får du även en glimt av Michael Keaton.
Morbius har biopremiär den 30 mars.