Monster (2003)

Alieen (Charlize Theron) är prostituerad och har haft en tragisk uppväxt. Självmordsbenägen och driven till desperation träffar hon dock sitt livs stora kärlek, Selby (Christina Ricci), på en bar. Selby är en ung och naiv kvinna vars föräldrar är strikt kristna och inte samtycker till hennes nyfunna kärlek. För Aileen blir Selby gnistan som hon alltid saknat, motivationen till att få ordning på sitt liv och att äntligen komma bort ifrån ett liv kantat av sexuellt våld.

Tyvärr går inte jakten på deras drömliv som planerat. Med sitt förflutna är inte Aileen direkt önskvärd på arbetsmarknaden och snart är hon tillbaka i samma desperata situation där hon började. För att kunna försörja sig och behålla sin sista livlina, Selby, blir hon tvungen att sälja sin kropp igen. Den här gången blir konsekvenserna både farligare och våldsammare.

Monster är en kraftfull och karaktärsdriven regidebut av Patty Jenkins, som också har skrivit filmens manus. Hon vill att publiken ska investera emotionellt i en karaktär som begår fruktansvärda dåd - och hon lyckas! En anledning till denna framgång är det naturliga och avskalade fotot, som tillåter filmens karaktärer att ständigt vara i fokus. Filmen står och faller med den känslomässiga anknytningen vi får till Aileen och detta är Jenkins medveten om. Hennes raka approach är den ena anledningen till att jag nästan ofrivilligt känner sympati för Aileen och Selby, den andra är huvudrollsinnehavaren.

Att recensera Monster utan att hylla Charlize Therons insats vore tjänstefel. Hon briljerar fullständigt och rent fysiskt är hon oigenkännlig. Förvisso är hon dold under rejält med smink och bär även löständer, men hela hennes sätt att föra sig är som en annan persons. Ända ner till minsta gest ser jag inte röken av Theron; jag ser en karaktär. Detta är definitionen av en skådespelare som förkroppsligar en roll. Att detta är samma skådespelerska som spelade Furiosa förra året i Mad Max: Fury Road är inget annat än häpnadsväckande. Tack och lov gick hennes insats i Monster inte obemärkt förbi. Theron belönades med en Oscar 2004 för bästa kvinnliga huvudroll. Välförtjänt och helt rätt.

Detsamma kan jag tyvärr inte påstå om Christina Ricci. Hon gör vad hon kan med sin roll, men karaktären förblir både platt och endimensionell. På det stora hela ligger främst felet i manuset. Selby är så naiv och dum att hon sticker ut markant i en värld där och de övriga karaktärerna är så verklighetstroget skildrade.

Trots detta är Monster en film att varmt rekommendera. Patty Jenkins bjuder på en riktig djupdykning i psyket på en väldigt trasig person och lyckas hitta de nyanser som gör karaktären relaterbar. Med en fantastisk Theron i spetsen bjuds jag med på en ohyggligt mörk, fascinerande och otäck resa som jag gärna tar fler gånger.

Bäst: Therons makalösa förvandling till Wournus. Jenkins avskalade berättande

Sämst: Riccis genomnaiva karaktär.