Recension: Mission: Impossible - Dead Reckoning Part One (2023)

Jag stämde inte direkt in i hyllningskören av den sjätte filmen, "Mission: Impossible - Fallout" kom ut. Jag tyckte det var en salig röra till film med svaga skurkar och vars actionsekvenser inte hade vidare mycket drag. I övrigt gillar jag alla Mission:Impossible-filmerna. Jag skrev en krönika om de olika filmernas styrkor. För även om filmerna kanske är mest kända för att bjuda på förstklassig action, har de även olika styrkor, vilket gör att jag kan se alla filmerna i princip på raken utan att tröttna.

"Dead Reckoning Part One" är den smartaste filmen i serien

Där Fallout var rörig är "Mission: Impossible - Dead Reckoning Part One" nästan på gränsen till övertydlig, i alla fall i filmens inledning. Den här gången är fienden inte i första hand en person, utan en AI, som likt Skynet i Terminator-filmerna, har uppnått självständighet och driver en egen agenda. Ja, det låter jättelöjligt, men regissören, Christopher McQuarrie, får det faktiskt att funka.

Vi pratar om en AI som kan ta sig in i alla system, bearbeta stora mängder information på väldigt kort tid och beräkna sannolikheten för alla möjliga utkomster av olika situationer. Det låter som att det skulle vara omöjligt att besegra en sådan fiende. Filmseriens titel, Mission: Impossible, har sällan känts mer träffande.

McQuarrie undviker att göra sin AI löjlig. Den använder sig inte av robotar, självkörande bilar eller något annat överdrivet tjafs, utan använder information som ett vapen. Den vet allt om alla och kan alltså räkna ut hur de sannolikt kommer att agera.

Nästan alla som känner till AI:ns existens vill ta kontrollen över den, vilket gör att i princip alla är Ethan Hunts (Tom Cruise) fiende. Han jagas av den amerikanska underrättelsetjänsten och måste återigen förhandla med The White Widow (Vanessa Kirby). Även Kittridge (Henry Czerny), Ethans karismatiske och makthungrige motståndare från första filmen, återvänder. Filmens (mänskliga) huvudskurk spelas av Esai Morales, som gör ett mycket bra jobb. Det känns dock lite beklagligt att det mesta av hans backstory måste ha hamnat på klipparens golv.

Samtidigt som "Dead Reckoning Part One" är den smartaste filmen i serien, håller den det enkelt. Alla i filmen är på jakt efter en klassisk macguffin (ett föremål i en film som alla vill ha) i form av en tvådelad nyckel.

Karaktärsutveckling

Jag läste en artikel för några år sedan där Tom Cruise menade att folk återvänder till "Mission: Impossible" för karaktärerna. Detta tyckte jag var lite löjligt. Främsta anledningen till att filmerna fortsätter vara populära är på grund av spänningen och de innovativa actionsekvenserna. Drivkraften bakom dessa actionsekvenser är Tom Cruise, inte karaktären han spelar. Den enda filmen som hade karaktärsutveckling och en känslomässig ådra var Mission: Impossible III, som fortfarande är min favoritfilm i serien.

Även här är "Dead Reckoning Part One" stark. Ni behöver inte oroa er; Ethan Hunt är precis lika handlingskraftig som han alltid är. Det är Hayley Atwells karaktär, Grace, som går igenom en intressant och omtumlande utveckling. Hon är en typiskt individualistisk tjuv, som har tillitsproblem. Hon är lite som en Joker i spelet. Hennes relation med Ethan gör att hon utvecklas väldigt mycket under filmen.

Sommarens blockbuster?

Det har inte gått bra för ett antal av de storfilmer som har släppts hittills denna sommar. "Mission: Impossible – Dead Reckoning Part One" kan dock mycket väl vara sommarens blockbuster. Den har allt och lite till. Vi bjuds, i vanlig ordning, på biljakter, slagsmål och galna stunts, men även engagerande karaktärsutveckling och, framför allt, en smart handling, som kokas ner till jakten på en nyckel, vilket gör att publiken aldrig kollras bort.

Jag är inte överförtjust när filmer delas upp i två delar; "Mission: Impossible - Dead Reckoning Part Two" kommer ut nästa år. Den här gången funkar det dock relativt bra med sättet som man knyter ihop filmens slut.