Recension: Super/Man: The Christopher Reeve Story (2024)

1978, 30 år innan MCU inleddes med "Iron Man", hade "Superman", den första riktiga superhjältefilmen, premiär. Huvudrollen spelades av den då okända Christopher Reeve (1952–2004). 1995 bröt Reeve nacken i en olycka och blev totalförlamad. Han blev snart en förkämpe för totalförlamade människor och samlade in mängder med pengar. Viktigare är kanske hans roll som en inspirationskälla och talesperson.

Super/Man: The Christopher Reeve Story är berättelsen om hans liv. Filmen fokuserar på Reeves kultstatus, men även hans roll som far, make och som talesperson och inspirationskälla.

En standard-dokumentär

Det känns som att dokumentärfilmen har fått ett uppsving sedan millennieskiftet. Moderna dokumentärfilmer har skämt bort mig lite, när innovativa filmmakare sätter en spin på hela formatet. Michael Moore blandar tragedi med komik i filmer som Bowling for Columbine och Sicko medan Morgan Spurlock (1970-2024) körde fullt på komedi med filmer som Supersize me och The Greatest Movie Ever Sold.

Super/Man är mer av en standard-dokumentär. Arkivbilder och sekvenser från olika filmer som Reeve medverkade i varvas med intervjuer med både familjemedlemmar och diverse kändisar som kände Reeve.

Regissörerna, Ian Bonhôte och Peter Ettedgui, tar inga större risker. Utöver att hoppa lite i tiden, berättas historien, i mångt och mycket, från början till slut. Jag hade tyckt att det hade varit intressant om de dök lite djupare i Reeves relation till fadern, till exempel, då detta var något som verkade vara en stor drivkraft i Reeves karriär; det vi får känns bara som en liten aptitretare.

Ha näsdukarna nära till hands

Det är stor skillnad mellan berättelse och berättande. I spelfilm är berättelsen manuset, det vill säga vad som händer, medan berättandet är regin, det vill säga hur berättelsen porträtteras. Det finns en anledning till att regissörer är mer kända än manusförfattare, då berättandet ofta är viktigare för hur en film tas emot av publiken.

Trots att Super/Man är en standard-dokumentär, är det svårt att inte bli rörd av Reeves berättelse. Både han och hans familj fick kämpa hårt för att klara sig genom tragedier och finna en väg framåt i livet.

Reeve var väldigt nära vän med Robin Williams (1951–2014), en folkkär komiker som var känd för att vara energisk och rolig, men även för sitt stora hjärta. Det finns många berättelser om hur Williams ställde upp för sina vänner. I Super/Man får vi ta del av hur han stöttade Reeve genom åren. Detta är bara ett av många exempel på hur Super/Man kan få oss att sträcka oss efter näsdukarna.

Super/Man är inte en fantastisk dokumentärfilm. Men för de som intresserade av att veta mer om kultikoner och de som tycker om berörande berättelser är detta definitivt en sevärd film.

"Super/Man: The Christopher Reeve Story" har premiär i morgon, söndag 8 december, på Max.