Mästerkatten 2 (2022)

Det hela börjar med att Mästerkatten besegrar ännu ett monster som försöker döda honom och utplåna en liten by. Men i samband med slaget råkar han faktiskt dö själv. Det visar sig då att det är hans åttonde dödsfall. Och som alla vet har ju en katt nio liv. Mästerkatten försöker skämta bort det och säga att han inte är rädd. Men när han träffar Stora stygga vargen/döden på en bar blir han allt lite rädd. Han lyckas fly döden då, men döden slutar inte följa efter honom.

Mästerkatten bestämmer sig för att ta skydd på ett katthem. Där bor han länge, men en dag får han höra om en fallen stjärna som ligger gömd i en skog. Den som hittar stjärnan får en valfri önskning. Mästerkatten vet precis vad han önskar sig - liv. Men det är inte bara han som letar efter den gömda skatten björnar, ondeskefulla bagare och andra katter är också ute efter stjärnan. Det slutar med en jakt på liv och död i fullt ös för Mästerkatten och vänner som han finner längs vägen. Bara inte döden hinner ikapp honom en sista gång...

Fartfylld men lite väl ojämn.

Det är alltid en speciellt känsla som infinner sig när den lilla pojken som fiskar på Dreamworks introfilm dyker upp. Efter att Shrek slog ned som ett bombnedslag och direkt blev en klassiker har den lilla fiskaren på månen förknippats med roliga filmer av högkvalité. Därför är det inte så konstigt att samma känsla infinner sig när pojken ska börja fiska innan Mästerkatten får ta rampljuset igen. Men när fisketuren och filmen är slut är det svårt att inte känna annat än en viss besvikelse. För Dreamworks och katten i stövlarna kan bättre än så här. Mycket bättre än så här.

Den andra upplagan av Mästerkatten kan egentligen sammanfattas med ett ord: ojämn. Animeringen som vanligtvis brukar vara av högsta klass när det kommer till Dreamworks blandar färgsprakande och härliga bilder med sekvenser där animeringen känns lite väl mörk, hastigt gjord och nästan platt. Platt kan man även säga om skämten i filmen. Även om jag kommer på mig själv med att skratta åt både vuxna skämt och mer barnsliga i filmen är det inte riktigt samma höga nivå och vassa skämt som vi brukar få se i Shrek-universumet. Dessutom känns majoriteten av skämten riktade mot vuxna, istället för barn.

Även handlingen i sig känns ojämn, till stor del riktad till vuxna och på vissa ställen inte helt genomtänkt. Det är allt en rätt underhållande film som går i hundratio kilometer i timmen från första till sista bildrutan. I rask takt försöker man trycka in så många karaktärer, problem och moment som man bara kan under 90 minuter. Ibland känns det faktiskt nästan som att handlingen gått vidare innan den blivit klar med förgående del. Med det sagt är det fortfarande samma charmiga katt i huvudrollen som på egen hand lyckas göra filmen till ett visst nöje.

I mästerkattens andra film får vi återuppliva mycket av det som gör Shrek-universumet så roligt och underhållande. Dock känns filmen lite mer riktad till vuxna än barn, med ett lite mörkare tema och vuxnare skämt. Trots en ojämn handling är det en fartfylld och rätt underhållande resa som vi bjuds på. Den som gillade första filmen med den charmiga katten i stövlar kommer garanterat uppskatta uppföljaren.