Mary och häxans blomma (2017)

Studio Ponoc är alltså en relativt nystartad animeringsstudio, grundad och bestående av flera animatörer som tidigare jobbat för Studio Ghibli. Jag gläds verkligen åt att det finns dem som vill föra arvet från Studio Ghibli vidare, men dessvärre är det ingen lätt uppgift. Vi snackar här om en studio som stått för otaliga mästerverk – Porco Rosso (1992), Prinsessan Mononoke (1997) och Spirited Away (2001) för att nämna några. När nu flera animatörer lämnat Studio Ghibli och startat eget, finns det då inte risk för att varje film de producerar enbart blir halvdana försök att efterlikna ovanstående Ghibli-verk? Efter att ha sett Mary och häxans blomma, är jag rädd att mina farhågor delvis har besvarats.

Som så ofta i japansk-animerade filmer är protagonisten en ung tjej. Så är även fallet i Mary och häxans blomma, där vi får ta del av Marys äventyr när hon snubblar över en mystisk häxblomma som ger henne märkliga förmågor. Därefter tar hennes händelselösa sommarlov en minst sagt oväntad vändning. Med hjälp av en kvast som färdmedel, ger hon sig av mot en magiskola högt uppe bland molnen. Tillsammans med hennes trogna kompanjon – precis som i Kikis expressbud (1989) rör det sig om en liten katt – kliver hon då in i en skolvärld där lärarna har dolda agendor och fuffensmagi är vardag.

På sätt och vis är Mary och häxans blomma en coming-of-age historia. Vi har en flicka som till en början är osäker och har lågt självförtroende, men som genom olika utmaningar lär sig att bli mer självständig och beslutsam. På så vis skildrar filmen det magiska som sker när en ung individ får chans att utvecklas. Filmen fångar också den sprudlande lekfullheten och nyfikenheten hos ett barn som befinner sig i startskedet av ett långt sommarlov. Det får ändå mig att bli lite nostalgisk och tänka tillbaka på mina somrar som barn.

Så ja, enligt mig kan Mary och häxans blomma ses och uppskattas av både barn och vuxna. Men helt ärligt, handlingen i filmen påminner starkt om den i Spirited Away, Hayao Miyazakis film som ju dessutom är mycket bättre och mångbottnad. Och även om Mary och häxans blomma är en fin film, saknar den ett en riktigt emotionellt djup. Då tycker jag att När Marnie var där (2014) – Yonebayashis förra film som han regisserade hos Studio Ghibli – var klart bättre med en tydligare, musikalisk struktur samt melankolisk ton.

För att hitta fler grymma filmer, spana då in vår lista över de bästa filmerna 2018!