Malignant (2021)

Regissören James Wan ligger inte på latsidan. CV:t är proppfullt av några av mainstream-världens största skräcksuccéer de senaste åren. Mäktiga kassakor som Saw, The Conjuring och Insidious bär hans signum både som kreatör och regissör. Wan nöjer sig dock inte med att vada i skräckens blodiga swimmingpool utan lyckas lika obehindrat plaska bland påkostade blockbusters så som Aquaman och The Fast and the Furious. Nu är klockan dock slagen för skräckmongulens återkomst till genren. Det har blivit dags för Malignant!

MER LÄSNING:

• Filmtopp listar de bästa skräckfilmerna
• De 14 bästa spökfilmerna
• 10 riktigt bra Netflixfilmer som flugit under radarn

Möt Madison Mitchell - en till synes ordinär förortsfru som väntar familjens första barn. Madison bär på mycket smärta eftersom hon råkat ut för upprepade missfall under tidigare graviditeter och givetvis är både förväntan och skräcken stor även den här gången. Dock börjar mystiska och rent groteska saker tränga in i hennes hem och i hennes mycket sköra psyke. Madison plågas och hemsöks av uppenbarelser av brutala mord som blir allt mer påtagliga och kanske rent av börjar drömmarna tränga in i hennes verklighet? 

Malignant upprör. Malignant hänför. Malignant lockar till rena hånskratt och till rungande applåder. Malignant är stundtals patetiskt otyglad och trubbig och flirtar med såväl Dario Argento och ren B-film. Malignant är resultatet av en regissör som jonglerar bisarra idéer och Frankensteinar ihop samtliga till ett ohämmat, klumpigt monster. Och resultatet är givetvis en dramaturgisk koloss, ordentligt spretig, larvig, grotesk och sanslöst underhållande, kompetent B-film som helt utan rädsla, eller vett, slår på de största och blodigaste trummorna den kan hitta.

Malignant är inte för alla. Det kommer inte, under några omständigheter, byggas en cinematiskt Conjuring-universum kring Wans senaste alster. Det krävs särskilda ögon och en förmåga att skratta åt, och med det filmiska hantverket för att inte drunkna i denna grunda, men ack så underhållande, sjö. Berättelsen som vecklas upp framför mina ögon är, i brist på ett mer akademiskt ord, helt "bonkers". Malignant är en feberdröm utan tillstymmelse till hämningar och ignorerar såväl logikens lagar som sin publiks lättretliga kräkmuskler. 

Malignant är en oerhört läcker film, detta kan sägas utan någon självmedveten eller ironisk touch. Wan är en visuell konstnär som lyckas rama in de mest alldagliga scener i ögongodis. Kameraarbetet är innovativt och experimentellt, vilket speglar filmens fullständigt vanvettiga innehåll. Ljusarbetet för tankarna till italienska klassikern Suspiria och jag hänförs ofta av hur Wan nyttjar kontraster som visuellt grepp. En fjäder i hatten till regissören.

Filmen kommer utan tvivel dela sin publik på mitten. Vissa biobesökare kommer lämna sina säten och skriva vansinniga kommentarer på sociala medier, och andra kommer frossa i denna kavalkad av lökighet och våld. "Malignant" är en fullständigt ohämmad, klumpig och direkt grotesk skräckthriller - så enkelt är det.  

Jag hade en underhållande, visuellt hänförande och intellektuellt dränerad stund med "Malignant". Jag skrattade, suckade, häpnade och förtrollades - dock kan jag inte med gott samvete förbise de mest brännande bristerna, hur självmedvetet larvig eller visuellt sexig detta vansinne än är. Gå gärna och se den, men låt denna recension bli en varning: Malignant är "out there" - flera blodiga stjärnsystem bort.