Ma Rainey's Black Bottom (2020)
Ett värdigt avslut för Chadwick Boseman som ger allt i sin sista roll.
"Ma Rainey's Black Bottom" är baserad på en pjäs från 1982 skriven av August Wilson. Filmen är adapterad av den relativt okände regissören George C. Wolfe och har premiär på Netflix fredagen den 18 december.
Chicago, 1927. Bluesartisten Ma Rainey är i studion tillsammans med sitt kompband för att spela in en ny skiva under en dag som visar sig bli långt ifrån problemfri. Dels så är Ma en artist med stort ego och noll intresse för kompromisser, vilket skapar spänning mellan henne och skivproducenterna, som såklart har egna åsikter och krav.
Sedan har vi även trumpetspelande Levee, den mest ambitiöse och drivne medlemmen av kompbandet. Han fullkomligt sprudlar av egna idéer och har skrivit egna versioner på de populära låtarna som han försöker få Ma och producenterna att ta med i inspelningen. Detta faller definitivt inte i god jord, åtminstone inte hos Ma Rainey själv som vill hålla fast vid de mer traditionella versionerna av sina låtar.
Tidigare i år gick skådespelaren Chadwick Boseman, mest känd för sin roll i Black Panther, tragiskt bort. Detta efter en lång tids kamp mot cancer. Han fick sin diagnos redan 2016 men fortsatte att agera under i stort sett hela sin sjukdomsperiod.
Hans sista roll blev den som Levee i Ma Rainey’s Black Bottom och även fast han ser medtagen ut rent fysiskt, levererar han en otroligt energifylld skådespelarprestation. Han ger verkligen allt i alla lägen. Ett fantastiskt värdigt avslut på en alldeles för kort skådespelarkarriär.
Även om Boseman gör den starkaste prestationen i filmen så är Viola Davis i titelrollen inte långt efter. Hon går in i rollen som den bluessjungande divan på ett väldigt övertygande sätt. De två är dessutom backade av en skådespelarensemble som alla levererar minnesvärda rolltolkningar.
Atmosfären i "Ma Rainey's Black Bottom" är varm, svettdrypande och nästan klaustrofobisk. Jag tycker även det märks att filmen bygger på en pjäs. Den utspelar sig på en begränsad yta, det vill säga inspelningsstudion samt angränsande rum, och den är starkt dialogdriven. Filmer baserade på pjäser tenderar ibland att bli lite väl teatrala, men i det här fallet tycker jag att det fungerar på ett väldigt bra sätt.
För fler recensioner --> Scrolla vidare!