Recension: M3GAN (2022)
En ny skräckdocka är född
Snart är det svensk premiär för omskrivna "M3GAN". Filmtopps Eric Diedrichs har sett skräckfilmen och tycker den är värd ett biobesök.
Den kom från ingenstans, men plötsligt blev skräckfilmen M3GAN en rejäl snackis. Nu när jag har sett den förstår jag varför. I grund och botten är detta en underhållande och förvånansvärt smart rysarhistoria, som snarare för tankarna till Paul Verhoeven än James Wan (som otippat nog har kommit på själva storyn).
Vad som särskiljer M3GAN från nästan alla andra kusligheter där ute är framgångsrik etablering av genomtänkta karaktärer. Istället för att smälla till med en jump scare i första minuten får publiken vänta, och när det väl är dags för den typen av otyg sker det oväntat sparsmakat. Men tro inte att det bli tråkigt, för vad än Yngwie säger finns det en stor sanning i det gamla uttrycket "less is more".
Dockan som ville lite för mycket
När nioåriga Cady (Violet McGraw) förlorar sina föräldrar i en olycka får hon bo hos sin moster Gemma (Allison Williams), en skicklig utvecklare på ett leksaksföretag. Gemma har aldrig haft planer på att skaffa familj och är ärligt talat rätt värdelös med barn, men som en blixt från klar himmel utvecklar hon AI-roboten M3GAN för att bli Cadys nya kompis. Lite för framgångsrikt.
M3GAN (Amie Donald), som är programmerad för att vara självlärande, blir snart alldeles för mänsklig och tar sitt grunduppdrag – att värna om Clares mående – på lite för stort allvar. Samtidigt ser företaget som Gemma jobbar på den stora potentialen i att börja kränga Tesla-dyra leksaker, som dessutom, mer eller mindre, kan vara ställföreträdare för barnens föräldrar.
En krypande oro
Upplägget låter kanske varken skitsmart eller barnbrytande, men med rätt balans mellan humor och skräck blir M3GAN en effektiv "cautionary tale" i en tid där utvecklingen av artificiell intelligens hela tiden tar nya hästkliv. Med Gerard Johnstones säkra regi är filmens första 70 minuter rätt ut sagt jäkligt bra.
Därefter går filmen i genrens bekanta fallgropar och ignorerar ramverkets logik till förmån för en actionladdad final. Resultatet är aldrig dåligt, bara oförtjänt slentrian. Nej, M3GAN är både roligare och läskigare när den använder sig av Verhoeven-aktiga reklamsnuttar och en krypande oro för att göra högst relevanta poänger. Med det sagt är filmen fortfarande värt ett biobesök och bättre än det mesta i genren.
"M3GAN" ar premiär på svenska biografer den 13 januari.