Lyrro – Ut & invandrarna (2018)

Gänget bakom den kultförklarade humorserien ’’Lorry’’ och långfilmen ’’Yrrol – En kolossalt genomtänkt film’’  är tillbaka. Man kan fråga sig varför, då jag inte kan tänka mig att förhandsintresset är så värst stort, åtminstone inte bland oss yngre. Lorry tittade jag på i mina tonårsdagar. Det fanns några hysteriskt roliga sketcher och karaktärerna lockade ofta till skratt (Johan Ulveson i rollen som "Farbror Bosse" var ett genidrag).

I 90-talsfilmen Yrrol – En kolossalt genomtänkt film gjorde Peter Dalle och resten av gänget satir av att vi människor ofta är dåliga på att kommunicera. Filmen bestod av ett antal sketcher, men i min mening var det bara en som faktiskt fungerade. När Johan Ulveson och Claes Månsson, i rollerna som två korkade besserwissrar, tvingas ta hjälp av sina fruar för att få igång en nyinköpt stereo. Utöver den sekvensen var det mesta annars ganska trist.

"Lyrro – Ut & invandrarna" tar upp det faktum att människan är en sökande och resande varelse, på ständig jakt efter lycka och ett bättre liv. Det finns två huvudspår i filmen. I det ena skildras en modern variant av Josefs och Marias (Björn Gustafsson och Nour El Refai) resa från Nasaret till Betlehem, med enda skillnaden att de i stället är på väg till Södertälje. Josef är övertygad om att de kommer trivas där. I det andra får vi följa ett antal karaktärer som lämnar svenskt höstväder och åker på charterresa.

Ingen av de ovanstående handlingarna fungerar särskilt väl. Josef och Maria är betraktare som orienterar sig i en dötrist svensk stad. Ju mer tiden går, desto mer övertygad blir Josef att Södertälje inte är det paradis han hade hoppats på. De stöter på tiggare, bevittnar tröttsamt beteende från invånarna och upptäcker att en viktig samhällsinstitution stängts ner. Allt skildras naturligtvis satiriskt. Tyvärr känns humorn sällan träffsäker eller särskilt rolig.

Charterresan orkar jag knappt gå in på – den är verkligen uselt skriven. Det drivs i alla fall lite med åldersnoja och könsroller. Nour El Refai spelar i denna handling en kvinna som tagit med sin ständigt sovande man (Henrik Dorsin) på solsemestern. Det kanske finns något underliggande budskap här som jag missar, men jag kan verkligen inte se det roliga.

Därtill finns det en politisk satir i filmen, som bland annat berör synen på integration och vad som händer när människor av olika religiösa uppfattningar ska komma överens i ett och samma land. Det här är frågor som Lorry-gänget förmodligen hade kunnat göra lite vågad och kontroversiell satir av. Men nu gör de inte det. De politiska skämten får i stället en mesig karaktär.

’’Lyrro - Ut & invandrarna’’ består av sketcher och skådespelarna gör flera olika karaktärer. En som jag faktiskt uppskattade var Johan Ulveson som en nyhetsuppläsare som klantar till det under sändning. Då skrattade jag. Men det var en klen tröst i en film fylld av tråkig humor och svagt levererade budskap.

För bättre produktioner från i år spana in vår lista över de bästa filmerna från 2018.