LasseMajas detektivbyrå – Tågrånarens hemlighet (2020)
Snällt och gulligt men humorfritt.
Det blir trevligt och mysigt när Sveriges "Sherlock Holmes & Watson" tar sig an ett nytt uppdrag. Men "LasseMajas detektivbyrå – Tågrånarens hemlighet" brister i driv och humor.
En tågrånare som går under öknamnet "Marsipanen" har rymt från fängelset vilket ger Vallebys polismästare (Tomas Norström) huvudbry. Marsipanen har stulit fler miljoner under en fräck tågkupp där han la sömnmedel i en marsipanros och tömde ett kassaskåp. När det återigen ska transporteras en stor mängd pengar på ett tåg blir det en kamp emot klockan att bura in tågrånaren på nytt så att han inte lyckas sno åt sig miljonerna igen.
Detektivbyrån som består av Lasse och Maja kallas in, som omedelbart trampar dit på sina snabba cyklar och med sina proffsigt matchande overaller – här ska det lösas fall! Klurigare blir det när Marsipanens dotter Klara dyker upp och hävdar hans oskuld, kan det vara så att någon annan är den riktiga marsipanen?
LasseMaja är numera rutinerade i barnvärlden. Sammanlagt har 28 (!) deckarböcker getts ut och ett antal pysselböcker, CD-skivor, sällskapsspel, datorspel, mobilspel krämats ut. Det verkar inte finnas någon hejd. Jag kände svagt igen dem från julkalendern 2006 men det känns ju nästan pinsamt att jag inte har koll på denna jättelika barndetektiv-maskin.
För en LasseMaja-novis som jag är det som tur är inga problem att komma in i berättelsen. Vi får direkt en inblick i Lasse och Majas mysiga lilla detektivkontor - som hade varit en dröm att ha när man var liten. Det ligger ett skimmer av retro, ursvenskt och påminner mig om när jag själv var yngre och såg fantastiska Den bästa sommaren (2000) på bio. Evigt soliga sommardagar; det är grusvägar, cyklar, och gulliga tågstationer. Oskyldigt, och idealt.
Eftersom barn växer så byts skådespelarna som porträtterar Lasse och Maja med jämna mellanrum. Jag tycker de båda barnen gör en bra insats; de är charmiga, snabbtänkta och trovärdiga. Det finns däremot ingen bakgrund eller personliga egenskaper hos karaktärerna, vilket jag hade önskat. Här är det fullt fokus på tågmysteriet, något som gör historien ganska enkelspårig.
Miljöerna är vackra, men det tröttnar både jag och barnen bredvid snabbt på. Jag saknar energi, oväntade vändningar och framförallt humor. Det tuffar på lite för snällt. För LasseMajas detektivbyrå har dock inte tåget gått, vi kommer definitivt se mer av Sveriges barnversion av Sherlock Holmes & Watson igen.
För mer läsning, spana in vår recension av LasseMajas Detektivbyrå – Det första mysteriet!