Långt uppe i norr (2015)

Den unge ryska aristokraten Sacha saknar sin upptäcktsresande farfar. Under en expedition till Nordpolen förlistes hans skepp och trots att hans kropp inte har påträffats, är han dödförklarad. Det osänkbara skeppet har sjunkit tillsammans med besättningen till havets botten. En förklaring som passar alla utom Sacha som tror att han fortfarande går att rädda.

En dag hittar hon en karta som visar att farfar har tagit en annan väg till nordpolen än vad förmodats. Uppspelt och upprymd försöker Sacha få igång en ny räddningsexpedition. Hon frågar sina välbärgade föräldrar. Hon frågar prinsen föräldrarna vill para ihop henne med, men ingen verkar bry sig. Sacha bestämmer sig för att ta saken i egna händer och rymmer hemifrån med Nordpolen i sikte.

Lång uppe i norr är en trevlig äventyrsfilm där vi  får ta del av både en intressant hjältinna, sjöbusar och isbjörnar. Givetvis är allt fint tecknat och historien är spännande och röstskådespelet bra, men det är något som inte stämmer. Magin saknas och inget klickar. Jag som är svag för precis den här typen av film bryr mig inte särskilt mycket. Kanske beror det på det irriterande soundtracket? Kanske beror det på att filmens regissör, Rémi Chayè, tidigare har arbetat med The Secret of the Kells och mina förväntningar var för höga? Förmodligen.

Nu låter det kanska som att jag avfärdar filmen helt och hållet, men så är inte fallet. Jag hade småtrevligt under hela föreställningen och det var faktiskt spännande att se hur Sacha utvecklas från att vara van vid överklasslivet tills att hon faktiskt blir en riktigt tuff äventyrare. Dessutom finns det ett par fina minnesvärda sekvenser. I det stora hela placerar sig Lång uppe i norr ovanför dussinfilmerna, men också en bra bit under de framträdande tecknade filmerna, som fjolårets Inside Out och Havets Sång.