Oasis (2002)
Innovativt och gripande drama.
Igår såg jag en Sydkoreansk rulle Oasis från 2002. Det var både den första Chang-dong Lee-filmen jag sett, men inte den sista, och mitt första Sydkoreanska drama. Att de redan var bäst i världen på thrillers och actionfilmer var efter filmer som Oldboy och Memories of Murder givet, men att de skulle vara lika originella och geniala i andra genrer var inget jag tagit för givet.
Oasis handlar om hopplöse Jong-du som precis kommit ut från kåken efter att kört ihjäl en vägarbetare på fyllan. Han säger konstant fel saker vid fel tillfällen och är alltid tyst när han borde prata. Hans rastlösa och ryckiga kroppsspråk irriterar alla, till och med tittaren, men inte minst hans egen familj. Redan samma dag som han släppts ut tvingas hans yngre bror hämta upp honom på polisstationen igen. Tiden när Jong-du var i fängelse var som en lång och skön paus för familjen.
Plågad av skuldkänslor besöker Jong-du sitt offers familj och efter ett kort möte förälskar hans sig i offrets CP-skadade dotter Gong-ju, något varken hans eller hans offers familj accepterar.
Skådespelarnas presentationer är långt över det vanliga. Kyung-gu Sol är imponerande som Jong du. Hans porträtt känns realistiskt och han lyckas få åskådaren att bry sig om sin irriterande och hopplösa karaktär.So-ri Moon, som jag aldrig tidigare sett, var så makalöst övertygande i sin roll som Gong-ju. Långt in i filmen var jag övertygad att hon hade cerebral pares på riktigt.
Hopplöse Jong-du har precis kommit ut från finkan efter att ha kört ihjäl en vägarbetare på fyllan. Han säger konstant fel saker vid fel tillfällen och är alltid tyst när han borde prata. Hans rastlösa och ryckiga kroppsspråk irriterar alla, inte minst hans egen familj.
Oasis lyckas vara både en omöjlig kärlekshistoria och en skarp kritik mot samhällets hantering av handikappade utan att bli smörig. Det känns innovativt, utmanande och många gånger provocerande. Här hittar du en lista på fler bra sydkoreanska filmer.