Kometen (1970)

Häromdagen visade Cinemateket den sjätte av de sju Karel Zeman-filmer som kommer att visas under vårens program här i Göteborg. Den tjeckiske regissörens filmer är mest kända för att skildra storslagna äventyrshistorier med en mängd olika animeringstekniker. Denna gången var det en filmatisering av Jules Vernes bok Kometen som vi fick avnjuta.

Europeiska kolonialister strider om ett territorium i norra Afrika när en komet plötsligt kolliderar med jorden. En bit av vår planet slits bort och slungas ut i rymden och där ute fortsätter striden. Löjtnant Servadacs har emellertid förälskat sig i den mystiska och ungdomliga Angelika som efter att hon har rymt från en girig diplomat heroiskt räddat hans liv. Tillsammans försöker de att medla fred mellan de olika arméerna samtidigt som de måste se upp för den ondsinte diplomaten. Till råga på allt verkar det som om att landmassan allt utspelas på kommer att kollidera med Mars, något som skulle innebära slutet för våra hjältar.

Detta är bara ett axplock av allt som händer i Karel Zemans tänkvärda politiska satir. Här går allt i svindlande högt tempo och den ena händelsen avlöser den andra i rasande takt. Men frågan filmen ämnar undersöka är emellertid hela tiden central. Hur långt behöver saker och ting gå innan vi slutar upp med att kriga med varandra?

På många plan är filmen briljant. Många av de satiriska elementen är smarta, roliga och fantastiskt underhållande. Animeringarna ligger överlag på en väldigt hög nivå och Servadacs och Angelikas kärlekshistoria är både rörande och charmig. Tyvärr så har filmen en del brister som drar ner helhetsintrycket ordentligt.

Historien berättas allt för snabbt och för slarvigt. Det finns en del fantastiska bilder som vi bara få se glimtar av och många gånger känns det som om att hela scener saknas. Det känns som om att Zeman har varit för ivrig med att vilja visa nästa häftiga animation och helt enkelt glömt bort att fokusera på filmens berättande.