Recension: Knorr (2022)

I den sömniga lilla staden Knubbköping har man i hundra år arrangerat den stora korvtävlingen med det lilla udda namnet "Korv Kungen". För 25 år sedan hamnade morfar Ture och en rivaliserande slaktare i staden i ett så stort bråk att båda blev portade i 25 år. Därefter försvann Ture från staden. 25 år senare dyker han upp igen. För att göra sitt barnbarn Luce glad ger han henne en liten minigris i födelsedagspresent. Luce döper grisen till Knorr och blir genast störtförälskad i sin nya vän. Men hennes familj misstänker att morfar Ture har andra planer för grisen.

Morfar Ture vill nämligen att Knorr ska tränas ordentligt och äta sig stor, riktigt stor. Detta får även Luces vän Eli att bli misstänksam, inte minst då hundraårsjubileet för korvtävlingen närmar sig med stormsteg. Men Luce tycker om Knorr för mycket för att lägga märke till något annat än den söta lilla grisen. Den stora frågan kvarstår: tänker Ture göra korv av Knorr, eller har han blivit en snäll man efter 25 år?

Charmig film med fina animationer

Det första som slår en när man tittar på den nederländska filmen om grisen Knorr är dess utseende. Nu för tiden känns det som att stopmotion-filmer blivit allt mer ovanliga, med bara ett fåtal större filmer varje år. Därför är det extra roligt när sådana filmer dyker upp, speciellt när de är snygga. För Knorr är verkligen en film som är snygg och väldetaljerad. Filmens karaktärer känns både unika och levande, även om vissa kanske kan upplevas som lite skrämmande. Även filmens miljöer är härliga att titta på i denna färgsprakande rulle.

Även filmens handling är härlig och fin, även om den till en början är lite väl rörig och smått oklar. Även om den bara är en timme lång, lite drygt, så tar det ett tag för den att hitta rätt. Men när den har hittat spåret och satt sig så bjuder den på en hjärtlig film för hela familjen. Filmens varma och kärleksfulla budskap är tydligt och kan inte missas av varken barn eller unga. Dock blir det lite väl mycket fokus på bajs när det kommer till filmens humor. Men men, det kanske blir mycket bajs om man äger en minigris.

Något som däremot inte känns lika bra är filmens manus och dess röstskådespelare. Manuset känns ofta väldigt platt, enkelt och låter ibland som något skrivet av lågstadieelever som ska imitera hur vuxna pratar. Det hela blir inte bättre av att filmens svenska röstskådespelare stundtals nästan låter oengagerade och utan större inlevelse. Tråkigt och synd med tanke på att filmen som hör till manuset och dess röster faktiskt är rätt fin och varm.

Knorr är en film som värmer både små och stora hjärtan. Dess färgglada och fina stopmotion-utseenede håller dessutom hög klass. Något som tyvärr inte filmens manus och röstskådespelare gör och därför sänker betyget något. Trots en överdrift av bajsskämt är Knorr ändå en mycket charmig och välgjord familjefilm som är värd att ses.