Recension: Kinds of Kindness (2024) – ”En vågad publikdelare”

Recension: Kinds of Kindness (2024) – ”En vågad publikdelare”

  • 2 tim 44 min
  • Drama, Komedi
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

”Poor Things”-regissören är tillbaka!

Yorgos Lanthimos tycks inte ligga på latsidan och står nu som regissör till en av sommarens hetaste filmpremiärer. Filmtopps Oskar Gustavsson Klingenstierna har sett filmen som är lång, överraskande, förvirrande och till viss del underhållande.

  • Regi:
    Yorgos Lanthimos
  • Manus:
    Yorgos Lanthimos & Efthimis Filippou
  • I rollerna:
    Jesse Plemmons, Emma Stone, Willem Dafoe, Hong Chau, Margaret Qualley m.fl.

Knappt ett halvår efter att "Poor Things"(2023) haft premiär och sedan blivit fyrfaldigt belönad på Oscarsgalan tidigare i år är Yorgos Lanthimos tillbaka på bioduken. Det är snabbt jobbat får man säga. Med på tåget finns som så ofta förr Emma Stone och Willem Dafoe. Trojkan fullbordas av Jesse Plemmons som här får anses vara huvudrollsinnehavare.  

Raymond (Willem Dafoe) & Vivian (Margaret Qualley) i "Poor Things". Foto: Searchlight Pictures.

En film i tre delar

Denna gång testar han lyckan med att göra en film som består av tre olika historier, en så kallad episodfilm. I första delen möter vi Robert (Plemmons), som är hårt hållen av sin chef Raymond (Dafoe), och som har i uppdrag att döda en man vid namn RMF genom att krocka hans bil i en specifik korsning. I den andra delen möter vi polisen Daniel (Plemmons) som misstänker att hans maka (Stone), efter att ha varit försvunnen ett tag, inte är den hon utger sig för att vara. Den tredje och sista delen handlar om två sektmedlemmar (Plemmons och Stone) som letar med ljus och lykta efter en person som kan återuppväcka döda. Ja, du hör själv, ingen berättelse är lik den andra.

Stilen på de olika delarna är dock mångt och mycket densamma men det är svårt att urskilja någon röd tråd som rör sig genom de olika akterna. Filmen bjuder på lika många överraskningar som förvirrande scener där man som publik häpnar och underhålls av innehållet. Likt många andra storfilmer nuförtiden har även den här en speltid som närmar sig tre timmar. I detta fallet blir längden inte särskilt påfrestande med tanke på den tredelade uppdelningen. 

Robert (Jesse Plemmons) i "Kinds of Kindness". Foto: Searchlight Pictures. 

Jesse Plemmons imponerar

Jesse Plemmons blev i samband med filmens premiär vid filmfestivalen i Cannes välförtjänt belönad för ”bästa manliga skådespelare”. Trots att Plemmons verkat i branschen under drygt 20 år har den stora huvudrollen aldrig riktigt landat på hans bord. Detta om man bortser från större roller i tv-serierna Friday Night Lights (2006–2011) och Breaking Bad (2008–2013).

Denna roll är på intet sätt kronan på verket i hans karriär, men han får stort utrymme att visa upp ett brett register. Framför allt i de mer humoristiska och absurda scenerna imponerar han och jag ställer mig frågan när jag sitter i den mörka biosalongen: När ska Jesse Plemmons testa lyckan i en stor och välskriven komedi? Snart hoppas jag.

När jag kliver ut ur biosalongen känns det som att Lanthimos gjort denna som en typisk ”mellanfilm”, alltså en film som kommer mellan två större filmer. De kritiker- och publikhyllade "Poor Things" (2023) och "The Favourite" (2018) har gjort honom till en av de främsta filmregissörerna. Därför vågar han göra denna typ av film som enligt mig bör betraktas som en vågad publikdelare.

”Kinds of Kindness” har biopremiär på fredag, den 28 juni.

Mer läsning:

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL