Julkalendern – Storm på lugna gatan (avsnitt 1-3)
Årets julkalender är en mysig familjekomedi som hittills slår på rätt strängar.
"It's the most wonderful time of the year". Första December har tågat in ackompanjerat med sedvanligt glitter, ljusstakar, moralpanik över luciatåg och, givetvis, en helt ny julkalender på Sveriges Television. Vi på Filmtopp har spanat i de tre första avsnitten och kan redan konstatera att detta är ett älskvärt konstruerat pepparkakshus.
Inledningsvis bör ett erkännande basuneras ut: undertecknad har inte sett en fullständig julkalender på flera år. Givetvis har några episoder här och där spanats in för att sedan, tyvärr, rinna ut i sanden. Ändå var jag spänd av förväntan på årets upplaga. Främst var det ensemblen av skådespelare som lockade där kanske Cecilia Forss och Johan Rheborg var de namn som lockade mest.
Vi får slå följe med familjen Storm bestående av mamma Sanna (Cecilia Forss) och pappa Trond (Henrik Johansson) med barnen Leo (Adrian Macéus) och Sanna (Maja Söderström) tätt följande. Familjen Storm är i full gång med en flytt från innerstan till glesbygden Järnkroken med motiveringen att mamma i familjen behöver inspiration och lugn till att sätta igång med skrivandet av en ny deckare. Familjen Storm kommer, med blandad entusiasm, behöva sänka sin levnadsstandard avsevärt vilket givetvis leder till utmaningar.
Det dröjer dock inte länge innan familjen får arbeta mot ett gemensamt mål – julkampen! Märkligt nog går alltid samma familj segrande ur tävlingens alla moment, nämligen Järnkrokens absoluta elit: familjen Silfverhjelm. Silfverhjelmarna lider inte brist på materiella ting och deras bankkonton tycks generera stålar så det räcker och blir över. En utmaning för familjen Storm, givetvis.
Än så länge lyser både snö, tomtar och någon riktig julstämning med sin frånvaro, vilket tre avsnitt in är helt naturligt. Det är svårt att inte mysa med familjen Storm, främst tack vare en mamma-karaktär som oftare delar sina barns impulsivitet och excentricitet än de mamma-karaktärer vi är vana vid. Pappa Trond gör betydligt fler försök att agera lejonhanne och vägledare vilket är ett ganska piggt grepp och fungerar fullgott för en julkalender.
Den största julkramen ska hittills Lena Philipsson dock få. Ljuvligt diaboliskt och härligt översittande levererar hon en snuskrik motståndskraft åt familjen Storm och hon verkar njuta av att få ta ut svängarna. Energin smittar och jag vill genast se mer av henne.
Jag litar iskallt på att julstämningen kommer göra entré med pompa och ståt längre in i säsongen. Än så länge räcker familjekomedin gott och väl som julkalender!