Joker (2019)
Joker visar oss ett Gotham där de svagaste ännu inte har någon förkämpe. Titelkaraktären är en av dessa människor, en man som bara vill vara lycklig, men som är så trasig att hans transformation till den ökände skurken verkar ofrånkomlig.
Arthur (Joaquin Phoenix) drömmer om att bli en framgångsrik ståuppkomiker. Dessvärre lider han av diverse mentala åkommor, vilket gör det svårt för honom att interagera med andra människor. Han gör så gott han kan för att klara sig här i livet. Det visar sig dock att det inte räcker. Snart är han på kollisionskurs med ett känslokallt samhälle, som bara ser honom som ett missfoster.
När Bruce Wayne drog på sig masken och blev Batman blev han en förkämpe för Gothams svaga. I Joker får vi se hur staden såg ut innan Batman. Det är en stad som befinner sig i en ekonomisk depression. De som råkar värst ut är de fattiga, de sjuka, de som behöver hjälp som mest. De rikaste, representerade av den osympatiske Thomas Wayne (Brett Cullen), anser att de fattiga är ”clowner”, som bara inte anstränger sig tillräckligt för att bli produktiva medlemmar av samhället. Det är med säker hand som regissören, Todd Phillips, skildrar en trasig stad i desperat behov av en hjälte.
Joker är ingen superhjältefilm. Det är knappt en serietidningsfilmatisering. Istället är det en finstämd karaktärsstudie av en man, utfryst av samhället och sina medmänniskor. Många gånger blir det obekvämt att se Arthur misslyckas med sin kommunikation och det känns som att varje generation har en högkvalitativ film med detta tema. 70-talet hade Taxi Driver medan 90-talet hade Falling Down. I Joker skulle huvudkaraktärens utsatthet kunna sägas vara ännu värre.
När Phoenix och Phillips jobbade med sin version av jokern, ville de skapa en karaktär som är svår att identifiera sig med. Phoenix har varit motvillig att svara på frågor om sin rolltolkning, eftersom han vill att det ska vara upp till var och en att ska sin egen bild. Själv ser jag en person som aldrig haft en chans i livet. Han försöker göra det bästa av sitt liv, men samhället ser honom inte som något annat än ett patetiskt missfoster, som skrattar vid fel tillfällen. Som titeln avslöjar, kommer han i alla fall att ändra på den patetiska biten.
Många undrade hur Todd Phillips, mest känd för Baksmällan, skulle kunna göra en mörk karaktärsstudie om Jokern, Batmans ärkefiende. Det visar sig att han gör det med säker hand, dels i skildringen av samhället, men främst i skildringen av en utböling, som väljer att gå en annan väg när han inser att han inte kan få folk att le. Det har redan viskats en del om att Phoenix kommer att Oscarsnomineras. Det förvånar mig inte det minsta. Det skulle inte heller förvåna mig om han vinner.
Ser ni fram mot Joker?
Eller tror ni hypen är överskattad?