James Bond – Dr. No (1962)
James Bond, alias: Agent 007 - med rätt att döda, jobbar för den brittiska regeringen. När en kollega försvinner i Jamaica under ett uppdrag får Bond i uppgift att ta reda på vad som har hänt. Väl där är det tydligt att hans besök inte uppskattas och flera gånger finner han sig i livsfarliga situationer. Frågan är, vem är det som vill se honom död, och varför?
I USA ägnar man stor fokus åt raketuppskjutningar. Men från basen i Cape Carneval upplever man radarstörningar från Jamaica. Spåren leder Bond till en privat ö, ägd av kinesen "Dr. No". Dr. No:s Ö i sig är fruktad av lokalbefolkningen, människor som åker dit kommer sällan tillbaka och det sägs till och med att där finns ett mytomspunnet monster. Tillsammans med CIA och modiga urinvånare beslutar sig Bond att gå till botten med det hela och stoppa radarstörningarna innan det är för sent.
Dr. No bygger på en bok av Ian Fleming och är den första filmen i den långa serien om James Bond. Jag är ett enormt Bond-fan och gillar därför alla olika tidseror i filmerna på olika sätt. Här, för 53 år sedan, fanns det ingen avancerad teknik som hjälpte till att lösa 50 procent av alla situationer. Här var 007 tvungen att ägna sig åt klassiskt detektivarbete, söka efter ledtrådar, manipulera folk för att få svar och kasta sig rätt ner i ormgropen för att kunna nå nästa steg. Sådant ser man inte i några spionfilmer idag, framför allt inte i de amerikanska. Dr. No var med och skapade en fantastisk genre som idag tyvärr har dött ut.
Sean Connery är lysande i rollen. Han är, enligt mig, den bästa Bond-skådisen av dem alla som lyckas med perfektion balansera stenhård agent med charmig gentleman. Allt han gör sker med finess och samtidigt med en lagom dos av lekfullhet för att lätta upp situationerna i efterhand (något som jag verkligen saknas hos Daniel Craig).
Filmen i sig håller ett bra tempo. Ibland blir det lite för vetenskapligt som det kan vara svårt att hänga med i. Men filmen är spännande, har väl valda miljöer och framför allt, lysande musik. Dr. No är ingen en av de bästa Bond-filmerna, men den är ett utmärkt startskott för en odödlig filmhjälte.
Bäst: Att allt som kännetecknar Bond presenteras för första gången och kultförklaras i samma sekund.